Detta med drogproblematiken är något som intresserar mig mycket.
Eftersom jag har nästan 50 års erfarenhet av att injicera amfetamin och är nu inne på mitt sjätte drogfria år, så anser jag att jag har mycket erfarenhet, som jag gärna vill dela med mig av.
Om vi börjar med det preventiva, så tycker jag att mer resurser måste läggas på ungdomar som ännu inte har testat droger. Det är mycket lättare att ”mota Olle i grind” än vad det är att få etablerade narkomaner att sluta knarka. Vill påstå att det är så gott som omöjligt att få en aktiv narkoman att sluta, om inte vederbörande själv vill.
Vill även göra ett ytterligare tillägg vad det gäller aktiva narkomaner som själv inte vill sluta. Sluta att jaga dem, det är bara onödigt slöseri med tid och rum. Avkriminalisera deras ”eget” brukande, det är bara ett ännu större slöseri med resurser att kriminalisera detta.
Naturligtvis är inte aktiv narkomani något som är någon form av oändlighet. Naturligtvis slutar alla aktiva narkomaner med sitt ”drogande” förr eller senare. Tyvärr slutar många unga aktiva genom dödsfall och tyvärr kommer detta ”missbruk” med att unga människor dör i förtid, inte avta, så länge vi har en narkotikapolitik som närmast kan jämföras med utdrag ur Fablernas Värld.
Men däremot önskar jag en vård mot beroendesjukan, men det får inte vara en vård, där straff och hot är det primära.
Nej det ska vara en genomtänkt vård, där ”expertis” av läkare och övrig vårdpersonal, men expertisgruppen måste även bestå av ”de som vet” ifrån brukarföreningar, föreningar som jobbar för den lilla människan, för hur vi än vrider och vänder på problemet, så får vi aldrig glömma att även narkomaner aktiva som passiva är människor och människor får aldrig bemötas eller behandlas omänskligt.
Rune Johansson-Strandsatt