Nu är dagen här då jag lämnar Basta.
Kom hit o mådde helt åt helvete kunde inte sova, högt blodtryck, kunde knappt äta, ångesten från helvetet, lock för öronen, myrkrypningar i varenda led, men jag va vid liv. Inte pga mig själv utan tack vare min fru o Basta (ni är många så ni blir nämnda som Basta).
Basta ligger mig oerhört varmt om hjärtat.
Alec hade en vision o idé som han predikade för alla han i den grad att han blev kallad pastorn. Nu ganska exakt 22 år senare finns Basta kvar. Detta är en fantastisk plats där vi ex fyllon, knarkare o bovar driver företag.
En salig blandning av personligheter man inte ser på andra ställen. Den som inte är lite vrickad är den "onormala" här. Det bjuds på goda skratt varje dag o ingen behöver bli sedd som sämre. Här får vi alla samma chans.
Jag har vart stalledräng dessa månader begrep först inte varför jag skulle va i stallet eftersom jag blir stel av skräck av hästar. Hästar för mig är ren o skär skräck! Är även allergisk. Men gjorde gjorde upp en plan me Anton Kovac att jag gör allt annat utom hästar o hö. Det har vart riktigt kul även om jag suckat o muttrat en hel del. Har blivit utlånad till klotter, gården o park alltså är jag uppskattad även på andra objekt vilket är kul.
Jag har väldigt många fina vänner här kan inte skriva alla eftersom jag inte vill glömma någon men ni vet vilka ni är o ni kommer va saknade o vi ses igen. Som ni förstår är Basta viktigt för mig även om jag blir sur o riktigt less på vissa beslut o framförallt avundsjukan som finns men va fan så är det överallt.
Nu lämnar jag om några timmar o fortsätter min rehabilitering hemma.
Tack alla som funnits o finns för mig. Ni har räddat mitt liv.
Det kan låta knäppt att ni gjort det men faktum är att utan er hade jag varit död. Det handlar inte om någon lek utan det är liv o död.
Tack Basta o tack min underbara familj.