Svar till Sverigedemokraternas partiledare Jimmy Åkesson samt Riksdagsledamot Mattias Karlsson (SD), angående Åkessons förtal av William Petzäll i sin självbiografi som nyligen publicerats samt Karlssons replik på Facebook, gällande Annika Petzälls intervju i Expressen 22/8-13.
I Sverige slår vi oss på bröstet för hur upplysta och bra vi är, självgodheten infinner sig när vi pratar om jämställdhet och rättvisa, däremot har vi stora problem som vi pratar mindre om. Det handlar om problem som skördar människoliv som egentligen hade kunnat räddas.
Jimmy Åkesson skriver i sin bok att William Petzäll blev ”kapad av knarkliberala mörkerkrafter”, detta samtidigt som Åkesson menar att partiet var stöttande och ville hjälpa William när hans missbruk uppmärksammades. Vi instämmer att William i början faktiskt blev erbjuden hjälp av partikamraterna och att de var villiga att betala vistelsen på behandlingshemmet samt att Mattias Karlsson och hans fru ställde upp för William, det är ingenting som vi förnekar. Det är dock inte hela sanningen. Till att börja med ställer vi oss mot den absurda beskrivningen av William som Åkesson tar upp i sin biografi, sedan menar vi att Mattias Karlsson i sitt svar till Annika Petzälls Intervju i Expressen, via sitt inlägg på Facebook 22/8-13 missuppfattat vad som ämnades med Annika Petzälls polisanmälan mot Åkesson. Polisanmälan var riktad mot beskrivningen av William som Åkesson skildrar i sin bok.
Om nu Åkesson i efterhand benämner Williams ideologiska förändring gällande narkotikapolitiken som om han var ”kapad av knarkliberala mörkerkrafter”, så undrar man vilka intentioner partiledningen först haft med hjälpen som erbjudits. Är det svårt att föreställa sig varför en person ställer sig tveksam till hjälp, med tanke på hur dennes omgivning ser på brukare och evidensbaserad vård? Evidensbaserad vård kallas av Åkesson, för just ”knarkliberala mörkerkrafter” och medan Åkesson i sin bok raljerar, har vi i Sverige över 400 akuta narkotikarelaterade dödsfall per år enligt Anna Fugelstads rapport till folkhälsoinstitutet 2011. Det är i partiledningens behandling av William, efter avhoppet från SD samt Åkessons sätt att uttrycka sig i sin biografi, som vi anser att motiven visar sig vara grumliga.
En mer liberal narkotikapolitik innebär i mångt och mycket att man går ifrån den repressiva lagstiftning vi i nuläget har, en lagstiftning som stjälper snarare än hjälper dem människor den sägs vara till för. Det är inte nödvändigtvis en liberal inställning som krävs, tack vare vetenskapen vet vi att implementering av skadereducerings principen, kan vara en effektiv metod för att minska spridningen av sjukdomar, genom exempelvis sprututbyten. Dessutom minskar antalet akuta narkotikarelaterade dödsfall genom preventiva medel samt vårdinsatser snarare än repressiva rättsliga konsekvenser – ty patientens och brukarens välmående står i centrum. Man har också kunnat se att nyrekryteringen till de tunga drogerna har minskat och åldern för förstagångsanvändare har höjts i de länder som valt en skadereducerings princip före moralism. Samtidigt har det problematiska bruket minskat. Det ter sig självklart att tillfrisknande blir enklare om patienten erbjuds vård men inte i dagens Sverige. I dagens Sverige skrivs patienter ofrivilligt ut från substitutionsprogram, utan att en riskanalys görs för patienten, detta leder tragiskt nog till mångas död. Vi menar att det är dödsfall som kunnat förhindras.
För att klargöra, detta är inte en narkotikapolitisk fråga, det är en hälsofråga! Om vi på allvar vill bli kvitt drogerna från samhället måste vi ta av oss skygglapparna och fråga om vi har rätt tillvägagångssätt, moralism och signaler går i dagsläget före vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är komiskt hur pragmatism och vetenskap ses som mörka krafter av Sverigedemokraternas partiledare, dock inte så överraskande. Det ger däremot perspektiv på hur hjälpen William nekade från partiet kunde vara färgad och hur han upplevde bemötandet från partikamraterna efter hans avhopp från SD. Samma partikamrater fryser ut sin före detta partikamrat och ”vän” med metoder härstammande från härskartekniker. Detta är givetvis partiledningens val och inget vi med denna text ämnar utveckla vidare men det ger ett hum om hur partiet förhållit sig till William i bland annat riksdagen.
I Mattias Karlssons svar på Expressen intervju med Annika Petzäll 22/8-13, skriver Karlsson:
”Det ifrågasätts idag huruvida William någonsin var påverkad i riksdagen. Att med 100% säkerhet säga något i den frågan är inte möjligt eftersom något test aldrig gjordes. Den som vill bilda sig en egen uppfattning kan dock t ex titta på den offentliga utfrågningen om beroendevård (172:a minuten ff i sändningen) och göra en egen sannolikhetsbedömning.”
Efter att först ha konstaterat att det inte går att bevisa att William var påverkad, insinuerar Karlsson på att William de facto var det, utan att kunna bevisa det och utan att William själv har möjlighet att dementera påståendet. Samtidigt säger man sig ha ställt upp för William men i samband med att missbruket uppdagades var intresset för att förstå inte så stort. När partiet blev erbjudna en kurs, till en kostnad av 3500kr för att kunna få information om missbruk och hur man bäst kan stötta och hjälpa avböjdes det.
I grunden hör detta till en större samhällsfråga och berör i stort sett alla partier. Hur ser vi på våra medmänniskor när vi accepterar rättsliga konsekvenser när det uppenbarligen är vård som behövs? Vårt nuvarande tillvägagångssätt har visat sig vara kontraproduktivt och går mot bättre vetande. Hur kan det komma sig att vi har dubbelt så många narkotika relaterade dödsfall än Nederländerna men ändå vill tro att nuvarande metoder är lyckade? Sverige bör vara bättre än så! Vi gör individen, de anhöriga och samhället en björntjänst genom den repressiva och föråldrade synen på vad vård kan och bör vara. Kanske är det som Marcus Birro skriver i sin krönika i Expressen 28/8-13:
”Vi lever i upplysta och progressiva tider. Vi lever i ett upplyst land. Ändå ses fortfarande missbrukare som karaktärslösa fimpar i en pissränna. Vi ser inte missbruket som en sjukdom. Vi kanske tycker det om någon frågar, men innerst inne anser vi nog att det är väl bara att sluta.”
Annika Petzäll
Kamal El Salim
Stiftelsen: Glöm Aldrig William Petzäll
http://www.GAWP.se
Referenser:
Annika Petzäll i Expressen gällande Jimmy Åkessons biografi. 2013 08 22.
http://www.expressen.se/nyheter/petzalls-mamma-jag-blir-latt-illamaende/
Birro, Marcus. ”Många bygger sina bittra liv starkare”, 2013 08 28.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/manga-bygger-sina-bittra-liv-starkare/
Mattias Karlssons Facebook inlägg rörande Annikas intervju i expressen. 2013 08 22
https://www.facebook.com/mattias.karlsson.9889/posts/10151537181306097