Hej alla :)
Det var så länge sedan jag skrev något nu, men som tur är så finns alla ni som gör ett jättebra jobb på alla sätt och vis.
Jag mår lite bättre nu. Har fått Lyrica mot smärtan och olanzapin som egentligen är antipsykotiskt men som får mej att sova ...vilket jag inte gör annars. Inte sen jag slutade med adhd-medicinen, vilket i sej fick mej att bli psykotisk.
Lyrican tycker jag har funkat bra men samtidigt så mister den sin funktion snabbt och man skulle behöva öka dosen hela tiden. Och...jag har gått upp 20 kilo.
Jag och lilla dottern har flyttat till en stad 2 mil från där vi bodde och allt flyter på bra. Vi saknar sonen dock som valde att gå kvar i gamla skolan och bo hos sin mormor. Jag har varit "duktig" och varit på föräldramötet och alla andra måsten. Tyvärr har vi långt till skolan, det gick en gräns vid där vi bor och därför fick vi inte den skolan som är närmast.
Var på infektionskliniken förra veckan. Jag var jätteorolig innan och trots att jag bara druckit ett par gånger på nästan ett år så trodde jag det värsta. Har ju trots allt haft förstadie till skrumplever och äter mediciner.
Allt såg så bra ut som det kunde under mina förutsättningar. Jag hade förberett lite och pratat med soc och kollat om dottern kunde få skolskjuts i värsta fall...var helt inställd på att påbörja en behandlimg för hepatit C men de sa att de försöker få alla som inte är riktigt illa däran att vänta. Om ett år så ska det finnas medicin i tablettform utan interferon(?) och då behöver vi inte må så dåligt längre.
Det sa de förra året också men iallafall...det låter ju riktigt bra, eller hur?
Angående min rubrik...jag tror det är sant ;)