Halloj !
Känns som vaknat upp och insett att jag är i helvetet. Till början verkade mitt familjehem toppen, har varit här ca 3 månader. Allt har flytit på men ju mer tiden går så blir det jobbigare och jobbigare. Mannen som har detta familjehem är sjuk i huvudet. Han trycker ner oss "klienter". Genom att kalla mig lat och han "skojar" om mitt handikapp vilket inte är sett dugg kul. Under tiden jag har varit här har jag aldrig hört honom säga ex vad bra gjort eller kämpa på, aldrig något positivt. Däremot om något är negativt då är han så snabb på att kritisera att man knappt hinner reagera. Ljuga är han expert på, han hittar på att beroende centrum sagt saker ex att det är han som bestämmer om han ska vara med på mina terapi möten men att det är han som väljer att inte vara det. Detta är bara en liten liten bråkdel av vad han gör som får mig att må illa. Jag har blundat för det och försökt ignorerat de men idag fick jag nog efter att han bråkat med en annan "intagen". Då ringde jag soc och nu skyndar dom på lägenhets sökandet. Att må dåligt varje gång man ska gå in till dom att äta eller varje gång man ska åka bil är inte rätt. Nu ska vi snart ha middag här och efter det är ska vi alla ha samtal om hur det ska vara här i framtiden. Undrar om helvetet brakar loss! Det är dags att gå nu, önska mig lycka till.
Kramar!