Sorgprocess..
Hur hanterar man sorg? Jag har bara varit i missbruket när jag förlorat någon nära innan. Då tar man ju ännu mer och trycker bort det fullständigt. Tänker man inte på det så finns det inte. Det har varit min överlevnads strategi känslomässigt, har gjort allt för att aldrig försöka tänka på min son. Ibland går det ju dock inte, det bara kommer och snurrar runt i hela huvudet. Nu är det ju annorlunda, nu försöker jag ju hantera mina känslor. Även om det oftast känns som bambi på hal is. Jag fumlar runt i dimman och vet inte riktigt vad jag ska känna om saker och ting. Ofta vet jag inte vad känslan är för något, kan inte identifiera känslan. Om det är sorg eller arg eller orolig osv. Någon som har gått igenom en sorgprocess? (När ni varit nyktra eller i substionsprogrammet som jag)
Kramar Lollo