Hej allihopa.
Har inte varit aktiv på ett tag, med bloggen. Dels har jag inte haft lust att skriva men också inte vetat vad jag vill skriva. Sen har jag haft mycket att göra (som har blivit ett uttryck jag använder mig av, löjligt ofta). Sen är sommaren här.
Men något jag velat skriva. Dels är det något som speglar mitt liv, men också något vi alla kan känna igen oss i. Är våra förändringar..
Jag vet att jag tidigare har skrivet ett inlägg om min självkänsla. En annan känsla är självförtroende. Något som naturligt inte funnits i mitt liv, till min nackdel. Men som blivit bättre. Och idag skulle jag nog vilja säga att jag är självsäker (möjligt att jag blandar ihop begreppen). Och det innebär inte att jag på något sätt ser mig som scoialt lyckad alla gånger. För så är det inte!
Har man varit osäker i hela sitt liv både i sig själv, och rent socialt och alltid agerat bollplank. Är det närmast en ny dimension man hamnar i när man plötsligt känner sig självsäker och trygg. Man möter gammla vänner som lätt blir nervösa när samtalar och man lyser utav självrespekt och distans. Det kan vara hemskt att behöva försätta människor i nervösa lägen bara genom att prata med dom. Men det är viktigt att man gör det. För en själv.
På samma sätt är det på mottagningen. När man pratar med personal som är vana vid ett särskillt socialt uppförande. Och när man bryter den koden blir det närmast lustigt. (detta är inte helt okontroversiellt att prata om, jag vet. Men väljer ändå att göra det då jag vet att människor känner igen sig och inte behöver känna sig ensamma i det)
Det kan vara obehagligt skrämmande att förändras, men för mig har det varit nödvändigt. Där finns ju så många fler sidor av förändring än bara dom jobbiga.
Jag upplever att jag idag får ut så mycket mer av mig själv och av andra. Både i relationer och i sammanhang generellt. Och det gör mig verkligt lycklig!
Sedan min resa började mot förändring (slutet av 2009) har jag lyckats att hålla mig drogfri i 2 år. Förvaltar mina principer och värderingar på ett sätt jag känner mig tillfreds med och mår bra av. Har blivit männsklig och vårdar mina relationer. Har blivit mer mottaglig för känslor och har ett bättre självförtroende. Självkänslan är starkare och även tryggheten i mig själv. Jag vågar visa vem jag är och har en bra portion självdistans. Är också tydligare i mig själv och har respekt för det.
Men ingenting har jag fått gratis, jag har fått jobba oerhört hårt för allting! Jag är långt ifrån fulländad och vet inte om jag någonsin skulle vilja vara det. Men idag trivs jag med mig själv och med mitt liv. Jag kan idag känna att det samvetet som plågat mig i måånga år har lättat ankar och jag är oerhört tacksam för det.
Sköt om er och ta hand om varandra.
