Igår var det dags för mitt årsbesök hos en psykiater på Psykiatrins hus. Jag var lite nervös inför besöket. Vad hade han för idéer kring min medicinering? Skulle han försöka förmå mig att minska mitt dagliga intag av Lyrica? Av Nitrazepam? Av Alprazolam? Jag vill inte! Vill inte!! Vill inte!!!
Sedan var jag lite orolig över mina blodvärden också. Enligt den årliga blodprovskontrollen låg jag inte utanför gränsvärdena för något av dem, men jag låg nära gränsvärdet för bland annat P-kolesterol (jag hade 6.8, gränsvärdet är 6.9). Ibland när jag just har somnat vaknar jag igen, p.g.a. en obehaglig känsla av ryckningar i vänster bröstkorg. Tanken på hjärtinfarkt dyker alltid upp när detta inträffar, trots att jag har haft detta symptom i åratal nu.
När jag kom till mottagningen visade det sig, att jag träffat denna psykiater en gång tidigare för åtta år sedan, på en annan mottagning. Han visade sig vara väldigt trevlig och försökte inte alls förmå mig, att minska mitt intag av de tre nämnda medicinerna. Tvärtom ökade han mängden Alprazolam jag fick hämta ut på Apoteket per tillfälle, från 100 tabletter till 200 tabletter. Jag får dock inte ta fler tabletter per dygn, än enligt min tidigare ordination. Han sade att hans målsättning var, att jag skulle vara fri från bensodiazepiner vid 65 års ålder. Hemska tanke! Nåväl, det är nästan 25 år dit, så det är ingenting jag behöver oroa mig för i dagsläget.
För att få bukt med mina blodvärden föreslog jag för honom, att få byta ut medicinen Olanzapin (ett neuroleptikum som kan påverka blodsocker, blodfetter m.m.) mot Fluanxol. Jag berättade för honom, att en läkare för många år sedan försökt göra detta medicinbyte på mig, men att vi fick avbryta p.g.a. att Fluanxol då utlöste panikångestattacker. Jag var nu beredd att göra ett nytt försök. Konstigt nog gick han inte med på detta, trots att Fluanxol inte ens är narkotikaklassat. Däremot sänkte han min dos Olanzapin, från 5 mg per dygn till 2.5 mg per dygn. En kompromiss som jag trots allt känner mig rätt nöjd med.
Besökets i särklass största glädjeämne var, att psykiatern ifråga lovade att försöka ordna, så att jag äntligen får en s.k. kompletterande utredning av en psykolog. Det är nu ungefär 15 år sedan jag fick min aspergerdiagnos och diagnostikmetoderna har utvecklats enormt sedan dess. Min tanke är, att om man äter sex olika psykofarmaka dagligen men ändå har så mycket ångest som jag har, ja, då kanske det finns flera, hittills oupptäckta, diagnoser i grunden än bara aspergers syndrom. Kanske borderline, kanske ADHD, kanske ADD, vad vet jag? Jag ser verkligen fram emot att få klarhet kring detta, i den kommande kompletterande utredningen.
Det enda med besöket som jag kände mig lite obekväm med, var att psykiatern ville sätta in Theralen. Han sa att jag kunde testa att ta en sådan tablett ibland vid behov, istället för en tablett Alprazolam. Jag invände att Theralen är ett fentiazinderivat och att jag tidigare har testat andra dylika (Lergigan och Propavan), som jag mått dåligt utav. Han ville dock ändå att jag skulle testa. Och det är väl okej, jag kan trycka i mig en 5 mg tablett vid något tillfälle. Psykiatern ifråga var ju trots allt ganska schysst och mår jag dåligt av tabletten, ja, då är det ju bara att sluta ta Theralen. Sammanfattningsvis måste jag ändå säga, att jag fann detta årsbesök mestadels positivt.