Själv har jag haft tur, jag är en av de få som har en bra socialsekreterare. Man ska ha en väldig tur för att få det. Många som jobbar inom Socialtjänsten verkar nämligen ha missuppfattat sin roll och sitt uppdrag kraftigt. Min pojkväns (Mattias) ekonomihandläggare är en av dem som verkar ha gjort det.
I mitten av december hittade Mattias en praktikplats som var villiga att ta emot honom som praktikant och första veckan i januari fick han klartecken. ”Du kan börja i mitten eller slutet av januari”, sa de. Som alltid så måste tyvärr Soc vara med och bestämma allting i ens liv när man har metadon. Så 7 eller 8 januari var han på möte hos Soc. Ekonomihandläggaren (vi kan kalla henne för M) som tydligen måste sköta just den här biten, sa då någonting i stil med "om du skriver in dig på arbetsförmedlingen och skaffar fram en underskriven handlingsplan från dem så ska jag boka in ett möte med Jobbtorg Resurs." Hon hade också mage att säga att Mattias måste fixa fram en sådan där handlingsplan för att bli beviljad försörjningsstöd nästkommande månad. "Det blir din hemuppgift så blir det min hemuppgift att skicka en remiss till Jobbtorg Resurs och boka in ett möte med dem", sa hon. Hon sa också att hon inte var säker på att hon skulle hinna göra det den veckan men lovade att göra det senasit veckan därpå.
Veckorna gick och ingenting hände. Efter tre veckor ringde Mattias till M för att fråga hur det gick. Första gången så svarade hon faktiskt i telefon. Då lät hon nästan stött och sa att hon faktiskt hade jättemycket att göra. Typ ”Mattias måste förstå att det är många remisser som ska skrivas” och hon sa att hon måste skicka dem i tur och ordning. “Mattias måste förstå att han faktiskt måste vänta på sin tur”.
Mattias som är fruktansvärt trött på att gå hemma om dagarna och mån om att komma igång med praktiken snarast möjligt ville inte riskera att göra henne irriterad av rädsla för att hon skulle motarbeta honom ännu mera (hon har nämligen gjort det tidigare) och tackade artigt. La på. Och fortsatte att vänta.
Veckorna fortsatte att gå och Mattias ringde upp igen. Ingen svarade så han lämnade ett meddelande. Dagarna gick och ingen ringde tillbaka och han försökte ringa igen. Han fick inget svar den gången heller. Han talade in ytterligare ett meddelande och väntade några dagar till. Hon ringde inte upp. Så Mattias försökte ringa igen. Han försökte ytterligare en gång och sedan en gång till. För att sedan försöka en gång till och en gång till igen.
Han försökte ringa på telefontiden mellan kl. 9 och 10 och han försökte ringa både före och efter det. Han talade in ännu flera meddelanden och ringde sedan några gånger till. För att sedan ringa några gånger till. Varje gång talade han in meddelanden i vilka han vänligt bad henne att ringa upp. Veckorna gick och det började bli en daglig rutin att ringa till M. Som aldrig svarade. Eller ringde tillbaka för den delen.
Mattias fortsatte att ha en trevlig ton när han gång på gång talade in meddelanden i vilka han bad henne att ringa upp, trots att han började bli mycket frustrerad. Han ringde till Socialtjänstens reception och bad dem att lämna meddelanden till M men hon ringde ändå inte tillbaka. Mattias ringde till sin vanliga socialsekreterare och lämnade meddelanden till M genom honom men det kom fortfarande inget samtal. Han ringde till hennes chef och förklarade situationen men det hände fortfarande ingenting. Han ringde till Jobbtorg Resurs och försökte boka in ett möte själv men det fick han inte göra. För tydligen så är det Soc som måste boka in sådana möten. Han fick också veta att det inte hade kommit in någon remiss från M angående honom.
Tillslut kunde jag inte hålla mig längre och tog reda på M mailadress. Sedan skrev jag ett långt och ytterst välformulerat mail till henne där jag på ett vänligt sätt förklarade hur viktigt det här är för Mattias och hur fruktansvärt dåligt han mår av att gå hemma och bara vänta. Hon svarade faktiskt på det mailet men skrev bara något dumt om att hon på grund av sekretessen inte kan kommentera något av det jag skrivit.
Det var först när Mattias berättade om det här för sin övervakare på Kriminalvården och denne talade in ett meddelande på hennes telefonsvarare som M ringde tillbaka. Då ringde hon tillbaka direkt (!), antagligen för att det var en annan myndighet som ringde. Hon ville inte tala direkt med Mattias men kom tydligen med massor av ursäkter. Hon hade haft så mycket att göra så ojojoj. Ja, stackars M... Hon hade skickat remissen i alla fall. Åtminstone var det vad hon sa. "Nu är det upp till dem på Jobbtorg Resurs att ringa till mig och boka in ett möte” sa hon. Hon sa också att nu hade hon faktiskt gjort allt hon kunde och att det inte var hennes uppgift att boka in själva mötet. Att hon sa så var ju lite oroväckande...
...för enligt Jobbtorg Resurs så är det alltid Soc som bokar in sådana möten men enligt M så är det visst dem som ska göra det, inte hon. Mattias pratade med sin ordinarie socialsekreterare och bad honom att prata med M om det här och det lovade han att göra. M själv gick (som vanligt) inte att få tag i.
Dagarna gick, veckorna gick och ingenting hände. Jag tror att han ringde till sin vanliga socialsekreterare en gång till och förklarade att ingenting hade hänt och tillslut, tillslut, tillslut, efter ytterligare några veckor så kom det ett brev från Soc...! I det skrev M att det var ett möte är inbokat ett par veckor senare. Ä N T L I G E N .
När det äntligen var dags för mötet så ringde någon som satt i receptionen på Soc och berättade att mötet var inställt eftersom att M var sjuk !
Nu har det gått fyra veckor till och hon har såklart inte bokat in något nytt möte. Eller ringt. Ännu. Kanske tar det tre månader igen? Fast jag börjar undra om hon någonsin kommer att boka in ett möte. Jag menar, hon har inte ens bemödat sig med att höra av sig. Hon har fortfarande inte ring till Mattias ! Det är vansinne. Ändå vet hon att han är jättestressad över det här. Hon vet att han verkligen vill komma igång med en sysselsättning. Det är nämligen inte första gången som han försöker skaffa praktikplats/arbetsträningsplats/annan sysselsättning. Varje gång har av an någon konstig anledning blivit motarbetad av M.
Min kontaktperson på Skyddsvärnet säger att de som jobbar på Socialtjänsten är skyldiga att vara tillgängliga för sina klienter. Söker man dem när de inte är på plats och man lämnar ett meddelande så måste de höra av sig. Måste. Därför skulle man kunna anmäla M, säger hon. Han kanske borde göra det.
Hur många gånger har inte Mattias sökt henne? Hon svarar aldrig i sin telefon och hon har aldrig ringt tillbaka till Mattias. Nu är det mer än 3 och en halv månad sedan hon lovade att boka in ett möte och sa att hon skulle skynda sig. Ingenting har hänt ännu och hon svarar inte ens på hans meddelanden! Aldrig någonsin. Inte en endaste gång har hon gjort det! Det är hemskt respektlöst tycker jag. Snacka om att säga ”jag struntar i mina klienter fullkomligt”.