Tjena Folket!
Mitt namn är Johannes och jag är en (före detta?) missbrukare! Jag är 22 år gammal och bor för tillfället i Tyskland där jag har varit på behandlingshem. Jag hade tänkt börja skriva lite om mig och mina missbruksproblem som började i 13 års åldern.
Detta är mitt första inlägg här på sidan, jag har aldrig skrivit en blogg förut så förvänta er inte allt för storslagna saker när ni läser, varesig nu eller i framtiden. Men jag ska försöka hålla det på en vettig nivå. En stor anledning till att jag vill börja skriva är att jag inte tycker om hur "den vanliga svensken" ser på missbrukare och alla problem som hör till det. Dom flesta har ett väldigt fel och trångsynt sätt att se på allt som har med droger att göra, men det är inte så konstigt. De flesta har aldrig haft att göra med det personligen så istället för att ha en egen uppfattning om det hela så tar dem informationen dom får från media och sprider den som sin egen.
Så i ett försök att sprida lite äkta information om hur det kan gå till - hur en människa kan gå från att vara ett lyckligt barn med inte ett enda problem i sitt liv. Till någon vars enda problem är att få tag i en ny ren spruta då den gamla är så slö att man inte skulle kunna spicka in den i armen. Det ska jag försöka berätta i dem kommande inläggen.
Nu kanske vissa läser detta och tänker, men det skulle inte kunna hända mig! Kanske inte just dig, men någon nära dig kanske redan ligger i riskzonen utan att man vet om det. För om det är något alla missbrukare har gemensamt, så är det att vi är förbannat bra på att låtsas.
Föräldrar kanske läser detta och tänker att deras barn skulle ALDRIG kunna bli "såna där pundare". Dem flesta glömmer att även pundare har varit barn, och inte alla behöver ha haft en svår barndom. För att ta mig som exempel: Jag växte upp väldigt lycklig i övre medelklassen, jag kan helt seriöst inte ha haft en bättre barndom. Men i 13-14 års ålder så började det hända grejer. Saker som mina föräldrar inte visste om, och som jag inte heller sa till dem. Det var dumt av mig men när man är i den åldern så säger man inte precis allt till sina föräldrar, även om dem tror sig veta allt!
Det tar tid att bli missbrukare och darför kan det vara extremt svårt för anhöriga att ens fatta vad som händer förens det är för sent. Jag är ganska så övertygad om att alla känner någon som antingen är missbrukare, eller är i riskzonen för att bli en. Varesig dom vet om det eller inte. För dem som nu tänker att dem absolut inte känner någon som är det, så borde dem fundera på hur många gånger i veckan någon anhörig dricker 2-4 öl på kvällen för att "komma ner" efter jobbet. Det är en mild form av missbruk.
- "Man blir ju beroende redan efter första gången av starka droger! Inte som med öl..."
Med Systembolagets ord säger jag bara: Nä så går det nog inte till.