Känns så sjukt fett att vara ren nu, och ha hittat viljan att ta tag i mitt liv. Har ju velat det sedan nyår, eller egentligen sedan i somras, med turer fram och tillbaka på avgiftning, behandlingshem och dylikt. Fått nertrappning med buprenorfin alla gånger på avgiftningen, men det har inte hjälpt mig att sluta. Det hjälper en ju inte att lägga av om man inte har viljan, liksom. Det har jag nu så länge jag får en plats på teamet, har kört min egen avgiftning hemma hos mina föräldrar på landet utanför Stockholm, långt bort från allt som kan få mig att trilla dit igen. Får jag inte en plats hos LARO är jag livrädd vad det blir av mig. Jag har en stark vilja att engagera mig så mycket jag kan inom narkotikapolitiken, för jag vill göra skillnad. Det är min enda önskan i mitt liv. Det finns så otroligt mycket att städa upp där och så lite engagemang hos politikerna att jag vill göra min egen röst hörd.
Hoppas ni får en riktigt härlig påsk, allihop. Det är ni värda. Själv ska jag till västkusen med familjen i morgon och käka en MASSA skaldjur tänkte jag, haha. När jag kommer hem är det dags för morsans andra kull kycklingägg att kläckas, så det blir nog roligt det med. Och så har jag stallet med mina två hästar Fello & Zebulon 100 meter från huset, som jag nu orkar ta mig ut till och pyssla lite med. Djur och musik är första hjälpen för mig.