Det här med att hitta meningen med livet, hur gör man det egentligen? Så tänkte jag ofta förut. Jag har numer insett att det inte finns någon förutbestämd mening med mitt liv, utan att det blir vad man gör det till. Förr hade jag svårt att hitta en anledning att gå upp ur sängen, men nu för tiden är det de små, kanske till och med de allra minsta, inslagen av glädje i vardagen som får mig att orka spinna vidare i hamsterhjulet.
Lycka för mig är att stöta på människor som visar respekt även om de inte delar samma åsikter.
Lycka för mig är att få vakna ljusa morgnar med min mor i rummet intill i stugan på västkusten där jag är nu. Att få höra henne snarka lite lätt, och bli påmind om hur otroligt lyckligt lottad jag är som har henne som stöttar mig, oavsett hur hårt och länge jag faller. Hon hjälper mig alltid att resa mig igen. Oavsett hur mycket vi gråter på grund av varandra, så gråter vi lika mycket med varandra. Mer tålmodig människa får man verkligen leta efter. Jag älskar dig.
Lycka för mig är ljumma sommarkvällar när alla människor lämnat stranden och jag får ta långa simturer tillsammans med min häst Fello, på landet där mina föräldrar bor. Känna hur hela jag är avslappnad, ångesten har lämnat jorden och att jag bara finns - här och nu. Att få sitta där på en varm och trygg hästrygg, medan han har full kontroll, håller oss över ytan och skyddar oss. Att veta att han måste lita på mig, och jag på honom, för att uppnå harmoni. Att känna mig viktig, behövd och uppskattad utan hämningar. Det är genuin lycka för mig.
Har precis ätit ihjäl mig på färska Smögen-räkor, baguett och aioli. I morgon ska jag ta båten ut och fiska havsöring. Blir superkul!