Hej! Jag är 21 år gammal med ett blandmissbruk som jag har burit på sen jag va 15 år. Som 14 åring kom jag i kontakt med Cannabis för första gången. Jag tyckte inte alls om det, jag kände då att de va ingeting för mig.
Men sen prövade jag 2-3 gånger till och jag kände fortfarande att det här är ingeting för mig, så jag lät det vara.
Dagen då min idol dog, någon jag såg mer upp till än min egna pappa, någon -
som ingen skulle kunna ersätta. Min morfar.
Jag vaknar upp en tidig sommar morgon
runt klockan 8 minns jag. Jag började dagen med att storma upp ur sängen sprang till köket för att äta frukost, det ända som gick igenom mitt huvud var att jag skulle få träffa morfar på sjukhuset. Jag hade inte sett honom på nästan 1 månad, Så jag -var överlycklig för att båda jag och min bror skulle få träffa honom. Men när jag satt och åt frukost så kommer pappa in i köket och berättar att morfar hade gått bort 4 timmar innan jag hade vaknat. Han dog samma dag jag skulle få träffa han igen.
Då brast hela min värld, jag blev aldrig mig själv igen efter det.
Jag började missköta skolan, skolkade, började träffa andra som skolkade och höll på med bus. Och ja blev värre och värre hela tiden, och jag visste inte hur jag skulle kunna ta in allt som precis hade hänt med morfar. Jag skyllde på mig själv, jag vart arg på Morfar min mamma och pappa. Jag hatade mig själv för att jag inte åkte in tidigare. Jag plågade mig själv att de va mitt fel.
Mitt i allt började jag röka Cannabis igen, och det va det bästa som har hade hänt i mitt liv då. Då det tog bort allt hemskt jag kände och mitt mående. Det va den perfekta flykten ifrån allt tyckte jag. Jag började träffa mycket äldre människor tillslut. När jag va 16 år gammal vart jag introducerad för Amfetamin.
Jag fann absolut inga ord för hur jag kände mig när jag precis hade dragit i mig den där första linan. Jag va fast direkt. Sen gick de inte fort fören jag började fåtag på diverse piller och pulver. Och då började min resa.