Eftersom jag inte delar historier på NA-möten så tänker jag dela med er istället. Idag har jag hittills inte fått någonting vettigt gjort alls, på grund av flera anledningar. I överlag har jag haft vad man kallar "en dålig dag". Det här är väl inte vad majoriteten av befolkningen upplever under en sådan, men så här kan en dålig dag se ut för mig: Det hela startade igår kväll. Jag har inte sovit ensam en enda natt på över ett halvår, bortsett från de två senaste nätterna. Har alltid folk hos mig, eller är hemma hos någon. Jag fungerar helt enkelt inte när jag är ensam. Får mycket ångest, panikattacker, paranoia/förföljelsemani och sover dåligt - eller inte alls.
När klockan var strax efter 01.00 i natt låg jag i fosterställning i sängen och hade så mycket sug efter heroin att jag inte kunde somna. Har inte haft det på flera veckor, eftersom jag tagit buprenorfin och andra droger under tiden, men har inte hittat någon billig buprenorfin sista dagarna. Jag tänkte att jag för en gångs skull inte skulle ringa min kran, utan vänta till senare. Den tanken har hjälpt mig förut, då det akuta drogsuget brukar ha lagt sig efter ett tag när jag återfått förnuftet. När jag väl somnade efter flera timmar så drömde jag tyvärr om att ta heroin istället, så när jag vaknade var förnuftet långt ifrån räckhåll. Jag ringde min kran, men hans mobil var avstängd. Gick iväg till sprututbytet och hämtade 3 insulinsprutor och lite tillbehör. Ringde sedan ett par andra nummer, men fick som av en händelse inte ett enda svar. Orkade inte vänta på att någon skulle ringa upp så jag gav mig iväg till plattan istället och letade upp en person jag kände igen, då han har hjälpt mig förr. Den här gången fick jag bara något billigt, äckligt fentanyl dock. Blev bara sänkt och illamående när jag tog det. Ingen eufori eller skjuts alls. Som tur var ringde min huvudkran precis efter detta, och när vi träffades och jag berättade vad som just hänt tyckte han "synd" om mig, så han gav mig en massa gratis. Eller massa och massa, mycket för mig utan tolerans. Förmodligen var anledningen till det någon helt annan än att han tyckte synd om mig som spenderat pengar på skit;
1. Han vet att min snubbe/ex sitter på någon instutition borta genom LVM och är tänd på mig, raggar alltid på mig så fort jag kommer ensam. Brukar fråga om jag vill sova hos honom och så. Jag vågar ju inte säga ifrån på skarpen direkt till just honom heller, även om jag önskar att jag kunde göra det. Måste vara så jävla artig och finna mig i den typiska kvinnorollen hela tiden.
2. Han vet att jag försöker sluta, och vill göra mig beroende igen. Så fungerar många heroin-kranar för de som inte vet. När man försöker sluta kan de ge en gratis heroin ett par gånger tills man fastnat igen, och börjar betala. Så gjorde han sist jag handlade, och när vi skulle skiljas åt frågade han när jag trodde vi skulle ses igen, och jag svarade att jag inte vet eftersom jag ska försöka sluta, men i så fall efter påsken ifall jag inte lyckas. Då spottade han ut ett par bollar till och gav mig dem också. Man har ju verkligen någon slags ambivalent hatkärlek till sin horsekran.
Hur som helst. Strax där efter tog jag en fix på en snabbmatstoalett, men precis innan jag satte den packade jag ihop alla saker jag använt för att förbereda med. Har lärt mig göra det, ifall någon skulle upptäcka mig vilket hänt många gånger och gett mig problem. Drog svar och tryckte in lösningen snabbt, släppte stasen och slängde ner kanylen i väskan innan kicken satte in. Vet inte hur länge jag satt där innan jag helt plötsligt vaknar till av att en i personalen bankar mot dörren och börjar hålla på med nycklarna, mumlar att det är upptaget och reser mig och släpar mig själv ut därifrån. Satte mig sedan längst ut på en av stentrapporna vid plattan, så jag inte skulle sitta i vägen eller störa någon. Helt plötsligt knuffar någon mig hårt i ryggen så jag ramlar ner, och sa samtidigt "jävla knarkarhora". Tror ni någon gjorde någonting? Nej. Det kändes snarare som att ingen hade något emot att se det hända, även om det förmodligen inte var så. Kändes bara som att han representerade hela samhället just då. Jag tar inte åt mig så mycket av sexuella trakasserier, det gör mig bara förbannad, men det där tog jag verkligen åt mig av. Det kändes som en spark i ansiktet, att jag inte förtjänar att röra vid samma mark som resten av befolkningen. Att man inte är något mer än drogerna man använder. Kände mig så otroligt smutsig och i vägen. Ville bara ta mig så långt bort från detta som möjligt, så drog och uträttade lite ärenden i Rinkeby. Med min vanliga otur var det även tvärstopp på blåa linjen när jag var färdig, så fick åka tillbaka ett par stationer igen och ta mig till närmsta pendeltåg (Sundbyberg) för att kunna ta mig tillbaka till stan.
I samband med det här tog jag mig bort till SBF för jag ville inte gå hem direkt när jag var på det humöret. Tvättade bort det intorkade blodet på armarna under tröjan med en alkohol-servett innan jag närmade mig, och så satt jag bara där en stund med två andra för att få bort de hemska tankarna jag hade för tillfället. Det hjälpte verkligen att bara vara där, och påminde mig om vem jag är och att jag inte är helt värdelös. Jag är faktiskt ganska bra, egentligen. Vi tog lite kaffe och jag dukade fram bullarna jag bakade igår (finns kvar några i skåpet över micron, ni som är där och vill ha) innan jag gick hem igen, på mycket bättre humör. Berättade inte rakt ut vad som hänt under dagen för någon annan än Viktor jag satt i telefon med, men huvudsaken var att jag var välkommen och att ingen dömde mig. Det är så underbart med sådana personer och platser. Läkte genast mina sår litegrann.
Träffade även Martin Kåberg lite snabbt på sprututbytet, och på torsdag ska de ha möte på kliniken och sedan får jag besked om jag ska börja få buprenorfin. Måste verkligen komma in. Orkar inte ha det så här längre. Hoppas det kanske till och med var till min fördel att han såg mig där. Så fina människor som jobbar på sprututbytet. Istället för att skälla ut mig och låsa dörren, så gav de mig lite råd vid ett återfall. Att jag ska ta väldigt lite, inte ska vara ensam, använda rena sprutor (så klart) och så där. Kände verkligen att jag inte behövde hålla tillbaka sanningen.
Ha en fortsatt fin dag! Nu ska jag arbeta med handböckerna jag skriver under resten av kvällen.
"Så länge det är jag som jagar draken och inte draken som jagar mig är det jag som har kontroll."
/Ellen