Kvällen 25/3-13 fick jag min sista temgesic på Örebro bcv. Tänkte att det här är lugnt, skönt att va medicinfri i morgon och att lämna Närke för gott i över morgon.
När jag vaknade va jag inte lika lugn längre. Va riktigt risig och blev bara sämre och sämre. Pratade med läkaren att detta funkade inte, kunde inte va så här dålig på hemma planen. Bet ihop och försökte stå ut, jag skulle ju åka dagen efter.
Efter några timmar fick jag prata med läkaren igen. Bad om hjälp men eftersom min nedtrappning va slut blev det ett nej. Jag skrev ut mig i stort sätt direkt efter det. Drog iväg och mötte en vän och en b8. Skulle ändå va positiv på bup så varför inte? Tänkte jag.
Ville inte tillbaka till Hallsberg för då skulle jag aldrig komma iväg till Basta. Utan jag sov hos min goda vän Hasse Arvidsson. Han skjutsade även upp mig dagen efter till Basta.
När jag väl kommit dit, blivit mottagen, fått rum m.m. Började tankarna snurra om va är det här för ställe och hur kommer detta gå?
Basta är som en liten by utanför Nykvarn. Drivs av gamla rövare och brukare. Dom flesta bor på Bastas område och arbetar för Basta. Det här är väldigt häftigt. Det finns flera objekt (det hette objekt när jag bodde där). Basta bygg, basta städ, basta park och trädgård. Dessa jobbar utanför Basta i tex Nykvarn, Södertälje, Sthlm. På Basta finns gården dom sköter fastigheterna och gården, ett snickeri, ett stall där det är ridläger och liknande, kök man måste ju äta så det löser dom som jobbar där, rehab som sköter kontakterna med myndigheter. Det finns kontor och det som krävs för en sådan verksamhet.
Hur fan skulle det här gå för mig? Jag hade aldrig haft ett arbete. Hade haft några praktikplatser men det va allt. Jag kunde inget annat än att stjäla prylar och sälja droger. Hade "lärt" mig under många timmar i påtvingad behandling att jag skulle behöva gå si och så länge i terapi innan jag ens kunde börja tänka på att arbeta.
Jag kom till Basta 27/3-13 dagen innan skärtorsdag så fick ledigt över påskhelgen. På tisdagen fick jag arbetskläder och reda på vart jag skulle jobba. Det blev på Basta park och trädgård. Va fan kunde jag om park och trädgård? Hade klippt någon gräsmatta och ryckt lite ogräs det va den erfarenheten jag hade. Första jobbet jag gjorde va att vi åkte till grannen på andra sidan sjön och la ut ca 800 tegelpannor på isen som kräftor skulle kunna bo i. Det va nog det tyngsta jag någonsin gjort. Jag vägde 60kg och va fruktansvärt risig det kröp myror i mina leder, jag hade värk i kroppen, käka imodium för att inte skita ner mig, kunde knappt äta, inte kunnat sova, hjärnan va som potatismos ångesten total men jag ville varjefall göra mitt bästa.
Första året på Basta finns det en betalande myndighet för personen tex soc. Efter det året får man bo kvar och arbeta för Basta utan att någon myndighet betalar. Alltså kan man stanna hur länge man vill så länge man sköter de få reglerna som finns. Det bor och arbetar alltså personer som varit där i nästan 20år. Första året är man lärling och då får man inte lämna Basta utan någon som vart där i minst 1 år. Det är enligt mig en fruktansvärt bra grej eftersom det skiljer ut dom som verkligen vill och är seriösa med det. Påstår inte att dom som drar inte vill. Utan att dom vill gå en annan väg än vad Basta erbjuder. Det finns ingen terapi, ingen behandling i den bemärkelsen utan det är hårt arbete som gäller.
När jag hade börjat bli kry i kroppen och knoppen började mina tankar och funderingar komma. Va det såhär det skulle va? Pallar jag det här? Har jag verkligen lust med detta? Med mera, med mera. Tänkte då att fan har jag vart stor konsument av narkotika i 16år kan jag fan ge detta 6månader och ta en ny funderare då.
Efter 6 månader på Basta kan man genom deras läkare börja lämna prover för körkort gratis. När proverna och spärrtiden är slut får du körkort. Igen så länge du sköter ditt arbete och gör det som krävs så finns det inga hinder för någonting.
Basta ser människan bakom drogen. Det finns enorm erfarenhet och potential i alla det tar dom vara på, istället för som dom flesta andra och ser drogen och inte människan. Basta har funnits i 21år och finns på flera ställen i Sverige, har samarbeten ute i världen. Alltså gör dom rätt. Det är en ideell förening där alla pengar går tillbaka till Basta. Alltså kan inga plocka ut några vinster och sko sig på det.
Efter första året är man "åring" och med det kommer frihet och ansvar. Kan åka bort på helgerna. Självklart kontroll när du kommer tillbaka så du inte är påvisbar på någonting tex blåser promille eller positiv på urinprovet. När tiden gått och du tagit körkort m.m. Kan du söka anställning och efter det kan du söka medlemskap i Basta. Då får man va med och utveckla det ännu mer.
Jag lämnade Basta efter nästan 2år. Jag fick tag på ett jobb i Sthlm. Behövde inkomst större än existensminimum och ville va närmre min familj. Men jag har Basta att tacka för mycket. Gick div kurser tog bla motorsågskörkort, skylift, byggställning m.m. Fick även mitt körkort av Basta. Dom såg en människa och inte ett problem. Jag lärde mig mycket arbetsmässigt, hur det är att jobba, hur saker och ting funkar tex betala räkningar.
Att lägga av är så mycket mer än att bara ta bort drogen. Att va del av ett större sammanhang, att känna sig värdefull och att man behövs är viktigare än att lägga all fokus på drogen och problemen.
Jag går inte i terapi eller på NA möten. Jag har en annan väg. Detta är något som folk måste förstå. Framförallt myndigheterna. Det finns så många andra vägar än 12steg. Visst funkar det för vissa skitbra för dom. Men det betyder inte att det är någon mirakel kur som funkar på alla.