För ett år sen delade jag den här artikeln på Facebook med kommentaren att det är respektlöst mot dem som söker hjälp för olika beroendetillstånd att en tjänsteman med socionomutbildning ska bedöma vårdbehovet.
Vi har precis samma rätt som ni andra att möta en person med relevanta kunskaper i bl a evidensbaserad praktik - och inte minst kompetens att kunna se vad som är vad vid samsjuklighet; något som en mycket stor del av oss lider av. Beroendevården är en medicinsk/psykiatrisk specialite - något som en socionom inte har några kunskaper inom.
Bara som ett exempel. En läkare gör orosanmälningar och tjänstemän inom socialnämnden avgör om LVM ska sättas in visar hur bakvänt det är. Det finns andra patientgrupper med behov av insatser från soc - men inte betyder det att de ska få vårdbehovet initialt bedömt av dem.
Allt det som socialen gör (boende mm) kan de göra utan att jag behöver släppa in dem i min sjukvård.
Så fort soc släpps in så börjar också insatser villkoras. Vet inte hur många ggr jag hjälpt folk som kastats ut från träningslgh eller fått försörjningsstöd indraget efter att soc sekreteraren tittat på u-provsresultaten. Innan hon såg dem var det inga problem.
Min känsla är att det handlar mera om att man försvarar sitt eget revir än bryr sig om hur det blir för oss som ska leva med det.
En sak är klar; soc har ingen vidare meritlista - motstånd mot sprutbyte på många orter i Sverige, motstånd mot underhållsbehandling på väldigt många håll, fortfarande. Påtvingade kontakter bara för att det råkar vara beroendevård, så har det sett ut.
Det är verkligen på tiden att beroendevården uppgraderas till den specialite inom psykiatrin som den faktiskt är! 85% av brukarna vill inte söka hjälp hos soc. Jag är förvånad över att siffran inte är högre.
Vi vill Inte - som enda patientgrupp - vara hänvisade till socialtjänsten då vi söker hjälp för vad som är en psykiatrisk diagnos. Med ett minimum av brukarperspektiv hade det inte sett ut på det viset.