Det började med att etiken hos den lokala beroendemottagningen i Liljeholmen urholkades under pågående behandling och följde ej Socialstyrelsens riktlinjer med hänsyn till LARO (Läkemedels Assisterad rehabilitering Opiat).
Detta medförde att jag inte såg någon annan väg att bli av med den dogmatiska vården än att sluta med Subutex. Ett för mig otroligt dåligt beslut -börjar trappa ut läkemedlet Subutex numera kallat Buprenorfin för att på så vid komma ifrån fajten som pågått med läkaren i flera år. Subutex 32mg minskades med 1mg per vecka. Dr ber mig sluta trappa ut Subutex, tempot för snabbt.
Som pricken över i't blev vi plötslig avvisade från den underhållsbehandling som var livlinan i väntan på byte av lokalmottagnig sex månader bort. Vi föll ut och ur.
Dr Heilig som etiskt fanns i bakgrunden och fått veta hur vi behandlats på den lokala mottagningen och låg bakom insättandet av våra 12 års långa behandlig försökte hitta en värdig mottagning till oss, men försent. Situationen var helt låst för jag hade bestämt mig att sluta i beroendevården.
Nere vid 12mg per dag tog jag bort läkemedlet helt och hållet då doktorn på den lokala mottagningen ändå indirekt "slängde ut oss" (fortfarande utan ett återfall). Därefter utan Buprenorfin gick det inte ngt vidare direkt.
Buprenorfin är en bra medicin vid rätt omständigheter.
Ett par misstag utöver detta, kränkt och med lite hjälp på traven av mottagningen blev det hela till det sämsta skicket någonsin. Jag och min äkta hälft stod nu efter en lång historia utanför Underhållsbehandling bägge två. Att åter söka om behandling var svårt. Först och främst innefattades en spärrtid på 3 månader, sedan kö. Att söka in tog över 6 månader samt 2 år för att få tillbaks LARO.
Erfarenheten av en oetisk vård samt av att misslyckas blir helt traumatisk.
Hur gick det till att glömma bort det viktigaste? Att inte protestera mot förtryck. Ensamma i en konflikt där riktlinjer tolkas så att de drabbar och stjälper. Många Narkotikaanvändare på mottagningen upplevde liknande behandling och föll.
Där vi gick fick diagnoser utan DSM och ICD skalor som referenser, en belastning för all framtida vård. Inkompetens, slarv och obefogade repressalier. Hur kunde jag vara så dum att jag stannade kvar så länge under sådan regi? Hamnade utanför vården och har sedan dess försökt komma in igen.
Flera av Liljeholmens Brukare på den lokala mottagning gick sönder. De drabbades likt oss av fullkomligt oförlåtliga misstag. Är numera medveten om brukarens rättigheter.
Narkotikapolitiken skadar människan och behöver förändras. Det behövs en reformering av den Svenska narkotikapolitiken!
År 2015 målet är envist och bakåtsträvande fortfarande den helt orealistiska nollvisionen, det skrämmer och är inte så världen eller Sverige ser ut idag.
Det kommer aldrig att finnas något narkotikafritt samhälle. Idag straffar istället Sverige ut medborgare från samhället.
Meningen med Harmreduction är att hjälpa, inte att döma. Att få en livssituation som är så lite skadlig som möjligt är Harmreduction.
Damon Barrett:
”Om man ska ha en drogpolicy som fungerar, måste man ta till vara på det som är uppenbart och respektera de mänskliga rättigheterna. Harmreduction är något som håller på att utvecklas och blir bättre, men det finns fortfarande mycket som kan förbättras.
VARFÖR ÄR DEN HJÄLP SOM ERBJUDS MISSBRUKARE SÅ FULL AV MORALISKA OCH POLITISKA ÅSIKTER. NÄR DET EGENTLIGEN BARA HANDLAR OM ATT HJÄLPA. MAN BLANDAR IHOP MORAL OCH MORALISM MED ALLA MÄNNISKORS RÄTT TILL LIV OCH HÄLSA”.
Nuff Respect!
Önskan om Ett Gott liv.