Under hela juli har vi på Svenska Brukarföreningens kontor semesterstängt.
Det går bra att tala in ett meddelande på telefonsvararen (08-20 80 70), men det kan dröja lite längre än vanligt innan vi hör av oss till er.
Om det är ett brådskande ärende, se mobilnummer på kontaktsidan.
Vi är tillbaka i början på augusti igen.
Trevlig sommar
önskar alla på Svenska Brukarföreningen.
Pressmeddelande från International Network of People who Use Drugs (INPUD) om Support. Don't Punish!-dagen 26 juni 2014.
- - - - -
According to the United Nations, the 26th June is ‘International Day Against Drug Abuse and Illicit Trafficking’. For communities of people who use drugs, it is a day to reflect on the heavy toll that the war on drugs has had on our health and the full realization of our human rights.
Perhaps the greatest health threat posed by the war on drugs and by the systemic criminalization, exclusion and marginalization of the drug using community, is the immense burden of hepatitis C (HCV) borne by people who inject drugs and increasingly evidenced amongst some communities of stimulant users – in particular people who smoke crack cocaine.
As the recently released UNODC Consensus Statement ‘Science addressing drugs and HIV: State of the Art’ powerfully argues “Criminalization of drug use, restrictive drug policies and aggressive law enforcement practices are key drivers of HIV and hepatitis C epidemics among people who inject drugs”.
This has been the thrust of global drug policy since at least 1971 and the declaration of a “war on drugs” by then US President, Richard Nixon. Since then we have seen the rule book of democratic politics thrown out of the window when it comes to the issue of illegal drugs, and people who use them – human rights violations have become the norm for people who use drugs in most regions of the world, with hundreds of thousands thrown into detention centres in South East Asia, millions incarcerated for victimless drug related ‘crimes‘ in the US, and the systematic denial of access to opiate substitution therapy across the Russian Federation and much of Eastern Europe. Access to basic harm reduction programs has been denied to millions, and remains massively underfunded. As a consequence, in some countries up to 90% of injecting drug users are living with HCV; HIV prevalence continues to rise amongst people who use drugs in Eastern Europe, Asia, sub-Saharan Africa, the Middle East and North Africa; and hundreds of thousands die needlessly of overdoses as a result of a lack of access to naloxone (an overdose reversal drug), and safe spaces in which to use drugs.
According to Eliot Ross Albers, Executive Director of the International Network of People who Use Drugs “the human rights violations to which people who use drugs are systematically subject, is driven by moralism, racism, criminalisation and a denial of the basic humanity of people who use illegal drugs. The three international conventions that drive the war on drugs pre-date the HIV epidemic, and nowhere make reference to hepatitis C, overdose prevention, or human rights. To confront the epidemics of repression, HIV and HCV we need a wholesale revision of global drug policy based on evidence and human rights”.
People who use drugs face widespread barriers to organising to defend their rights, as a result of stigma, discrimination, and marginalisation, and are systemically denied access to health services. In a recent policy briefing Nobody Left Behind’ – the importance of integrating people who inject drugs into HCV treatment programs – arguments from a public health and human rights perspective co-authored with Médecins Du Monde, INPUD is calling for universal access for people who use drugs to harm reduction services, and to HCV treatment, diagnostics and care.
It is time to end repression, end the war on drugs, and guarantee the human rights of people who use drugs.
The full report ‘Nobody left behind’ can be viewed here:
English (400k) www.inpud.net/201406-MDM-policy-VHC-en-NobodyLeftBehind.pdf
English (2.7MB) www.inpud.net/201406-MDM-policy-VHC-en-web-NobodyLeftBehind.pdf
Något sent men bättre sent än aldrig -Skånes Brukarförening var i Köpenhamn i torsdags den 26/6 och deltog i Support. Don't Punish - CPH. Ett globalt arrangemang som gjordes på över 100 platser i världen.
Samtidigt var det FN:s International Day against Drug Abuse and Illicit Trafficking - det sammanfaller också med FN:s International Day In Support of Victims of Torture.
Support. Don't Punishär startad som en dag för att öka medvetenheten kring vad kriminaliseringen orsakar för skador, problem och ibland kränkningar av mänskliga rättigheter. Som tur är sker det inte lika grova saker här hemma som på andra platser i världen, men frågan är om det verkligen är rätt eller hjälper någon att t e x sitta i fängelse för sitt beroende. Vissa säger så men ur ett nolltoleransperspektiv där inga droger längre finns så måste man väl ändå säga att kriminaliseringen inte har lyckats ändra på särskilt mycket.
Kriminaliseringen här hemma har heller aldrig utvärderats ordentligt - inget vet egentligen vad kriminaliseringen för ca 25 år sedan haft för effekt. Varken efterfrågan eller tillgång har minskat, narkotikan blir billigare, priserna faller och nya droger - där innehållet är okänt o ändras allt eftersom dem förbjuds - säljs öppet på internet. Kamrater dör av överdoser eller som resultat av en misslyckad social el hälsopolitik inom området.
Ingen har påstått att narkotika är hälsosamt, man KAN hamna i svåra problem - men när åtgärderna ofta kan ge större problem än narkotikan i sig - då har något gått fel.
Gadejuristen stod för arrangemanget i Köpenhamn och medverkade gjorde bl.a. Annie Mai Nielsen, en mamma som kämpar för att få veta vad som hände när hennes son som hade halkat snett o hade en tidigare kriminell bakgrund blev skjuten till döds av polis efter en inicident på en parkeringsplats. Annie Mai Nielsen har utgivit en bok om händelsen " Det fjärde skottet" - hon känner också det danska rättsväsendet inifrån efter att ha fungerat som nämndeman i 18 år. Det var intressant att höra hennes berättelse.
Medverkade gjorde också Lars Andersen, fd polis som sade upp sig(antagligen hade han väl blivit uppsagd ändå så det var bättre att gå själv)från sin tjänst för några år sedan efter att han inte längre kunde stå bakom sitt arbete och hur det skulle utföras. Efter det var det en del "rabalder" med besök i dansk Tvs morgonsoffa m m. Det var intressant att höra hans berättelse också om vad som hänt efter att han slutade som polis och vad han ägnar sin tid åt nu.
Vi hade en bra o intressant dag med två bra föredrag - det bjöds på öl, vin, vatten o kaffe med olika sorters kakor och mat om man ville ha det. Solen sken över Köpenhamn, efter några timmar åkte vi hemåt mot Sverige igen...
Lägger upp lite bilder både från dagen och bilder bl.a. från Amnesty hur det kan se ut på andra platser i världen när det gäller "narkotikabrott" - offentliga grymma avrättningar, spöstraff, tortyr - det är ingen vidare trevlig syn!
Stöd är bättre än straff!
Under Juli månad har man passat på att ta lite sommarledigt både på Svenska Brukarföreningen och man har begränsade öppettider på Stockholms Brukarförening.
Vi på Skånes Brukarförening följer deras exempel och håller lite sommarledigt - det innebär att vi trappar ner men om det är något speciellt så går det alltid att få tag på oss via mejl el mob. Kontaktuppgifter finns på sidan.
Ha en bra sommar, ta det försiktigt!
Region Skåne pratar fördelarna med att folk kan välja mottagning själv - det fria vårdvalet. Det är bra att man har en valmöjlighet o kan vända sig dit där man tror att man kommer att ha bäst nytta av det - det har man i all annan vård.
Det är bra att folk numera har den "makten" - funkar det inte på ett ställe så måste man kunna vända sig till något annat. Det håller vårdgivare på tårna(förhoppningsvis) och gagnar alla.
Det enda lilla aber som finns här är att vi som vanligt inte är med - eller överhuvudtaget varit med o fått säga vårt i processen mot införandet av ett fritt vårdval i Skåne för människor med opiatberoende.
Det pratas om egenmakt, ett större självbestämmande i beslut som rör det egna livet o samverkan - fan tro't! Annars är det bra:)
En bortglömd studie från 2011 publicerad i journalen Addiction varnar för en ökad risk för benskörhet hos manliga äldre metadonpatienter.
I studien anlitades 83 personer, varav 48 var män, med en medelålder på 48 år. De hade i genomsnitt varit på metadon i 11 år med en medeldos på 90mg/dag.
I jämförelse med en kontrollgrupp hade de manliga metadonpatienterna 7-14% tunnare bentäthet än de borde ha. Med tanke på åldersgruppen så är risken för benbrott stor. Hos kvinnor hittades ingen förändring.
Forskare tror orsaken är metadonets effekt på det endokrina systemet (hormoner).
Man rekommenderade redan då att dem som gått på metadon i flera år kollar upp bentätheten hos sin vårdgivare, som också bör införa rutiner för screening.
Något som ännu inte har hörsammats, varken utomlands eller i Sverige, vilket man kan spekulera i vad det beror på.
De som är i riskzonen kan se till att de får i sig tillräckligt med kalcium och D-vitamin för att kunna bygga upp ett starkt skelett.
Denna text publicerades först på Berne Stålenkrantz gamla blogg 2009-02-08.
PRESSMEDDELANDE FRÅN SVENSKA BRUKARFÖRENINGEN:
PÅ FRÅGAN OM RENA SPRUTOR:
I vilken utsträckning håller du med om följande påståenden?
Samhället skall tillhandahålla sterila nålar/sprutor till narkomaner för att stoppa spridningen av blodburna infektioner som hiv och hepatit (gulsot).
Svaret blev:
Mer än hälften är positiv till att samhället skall hjälpa till med sterila nålar/sprutor
65 % av de tillfrågade i storstäder stöder rena sprutor
60 % av kvinnorna stöder rena sprutor till narkotikaberoende
Undersökningen visar också att de som är mest positiva är kvinnor (60 %), folk i storstäder (65 %) samt de riktigt välutbildade (67 %). De som är mest negativt inställda är Män (37 %(, äldre 50-65 år (39 %). 3 av 4 som provat någon drog är positiva till hjälp med sterila nålar/sprutor.
Den 21 juli är det Internationella Brukardagen- den uppmärksammas av brukarföreningar över hela världen.
Tillsammans med Pastor Olle Jonasson kommer Stockholms Brukarförening dagen till ära att ha en minnesstund för dem av våra vänner som inte längre är med oss. Det blir en anspråkslös ceremoni; där alla får tillfälle att säga något, eller bara lyssna om man föredrar det. Det är frivilligt.
Vi kommer att vara under vår egen al, ett minnesträd som vi planterade för ett par år sedan. Den växer sig stark, stor och vacker och påminner oss om dem som inte längre är i livet.
Vi samlas kl 1200 i föreningslokalen i Globen och åker tillsammans. Alt så dyker man upp vid Årstavikens strand, nedanför Sös, kl 1300. Följ cykelv utmed strandkanten från Skanstull i riktning Hornstull så stöter du på oss. Vi bjuder på förfriskningar och en stund av gemenskap. Hoppas att Du kommer!
Klicka på bilden för större upplösning.
Denna text publicerades först på Berne Stålenkrantz gamla blogg den 16 juli 2008.
Ytterligare en kamrat har tagit sitt liv!
Det skedde i anslutning till att en personal på kliniken i Katrineholm där han hade sin metadonbehandling nekat honom hans dos! Anledningen till att han nekades berodde på att han haft inbrott i sin bil och då blev av med sina doser! Att dom fanns i bilen berodde på att han på morgonen varit på Apoteket och hämtat sina doser, inget konstigt i det! Även Diabetiker går till Apoteket. Väl på kliniken för att tala om inbrottet och få nya doser så säger personalen - Du får inga nya doser - Varvid Kalle (fingerat namn) säger - Jag orkar inte, jag tar livet av mig! Personalen svarar helt rått - Gör det då!!! Det finns vittnen, bland annat uppehöll sig en Mamma till en annan brukare i lokalen, och hon har till Johan Stenbäck (verksamhetschef Stockholms Brukarförening) bekräftat händelsen. Vi söker fullmakt från Kalles anhöriga om att gå vidare och anmäla till HSAN & Socialstyrelsen, först ska vi tala med en jurist så att ärendet blir korrekt handlagt.
Äldre debattartikel från Berne Stålenkrantz som publicerades på SVTs Opinions debattsida som en sommarkrönika 2008.
Berne Stålenkrantz är mitt namn och jag är 49 år ung. Min bakgrund är lite brokig. Under 1980-talet fram till mitten av 1990-talet så var jag en av Sveriges mest anlitade reklam- och modefotografer.
Mina kunder var stora välkända annonsbyråer, stora varuhuskedjor, bilmärken, klockföretag och ledande modemagasin. När jag 1990 åkte till Thailand för att fotografera baddräkter åt Spanska Vouge kom jag för första gången i mitt liv i kontakt med opium.
Jag och min kanadensiske kompis Pierre tog en tre dagars trekking på en elefantrygg, upp i den gyllene triangeln. Andra natten sov vi över i en liten bergsby. Uppe på kullen mitt i byn bodde den lokale medicinmannen. Vi knallade upp till hyddan, knackade på dörren, och en tanig gammal gubbe bjöd in oss.
Vi satte oss på en bambusäng och gubben sträckte fram varsin pipa fylld med opium. Pierre och jag rökte fem pipor var. Jag drömde opiumdrömmar hela natten. Det var första gången jag kom i kontakt med, och prövade en opiat.
Nu är det år 2008 och jag har haft substitutionsbehandling för mitt opiatberoende med det narkotiska läkemedlet metadon i snart tio år. Samtidigt har jag bytt karriär helt och hållet.
Jag arbetar heltid med Svenska brukarföreningen, en organisation för oss som använder illegal och legal narkotika. En av de viktigaste uppgifterna för föreningen är att motverka de fördomar som finns mot medlemskollektivet i det svenska samhället.
Att jag bytte karriär berodde främst på att jag till slut blev så trött på att läsa och höra om alla fördomar, trött på att ständigt bli diskriminerad, att ständigt behöva lyssna på alla självutnämnda experter som talade om för mig vad som var bra eller dåligt för mig. Jag höll aldrig med. Kände till slut att jag var tvungen att göra nåt.
Fördomarna kan se olika ut. Kan till exempel dyka upp i titeln på en presentation eller i namnet på ett seminarium. Jag blir ofta inbjuden till olika seminarium och möten. Under det senaste året är det två som särskilt sticker ut, och som på ett tydligt sätt visar hur fördomarna kan se ut.
Det ena mötet var arrangerat av ett riksdagsparti och hade titeln: "Knarkare är också människor". Trodde de att vi var insekter, eller?
Det andra arrangerades av Malmös sprututbyte. Där hade en presentation titeln: "Människan bakom missbrukaren". Jag var helt säker på att det var två narkotikaanvändare som skulle tala om sina egna, nya liv, då de två presentatörerna hade kvinnliga namn. Men istället kom det två sjuksyrror upp på scen.
De visade flera olika overheadbilder på en kvinnlig patient, bland annat ett där hon höll ett barn i famnen och ett annat då hon själv var barn - de pekade och sa - titta så söt hon var - titta - vad duktig hon är!
Sjuksyrrorna ville väl bara vara snälla, men så fel det blev! Jag höll på att spy medan syrrorna fick rungande applåder.
Tänk om titlarna istället hade varit så här: "Homosexuella är också människor", eller "Människan bakom den homosexuella!" Eller ännu bättre: "Ny vetenskaplig studie visar att bögar är människor!"
Ja, vi vet alla vad som skulle ha hänt. Kritiska artiklar, anmälningar till DO, intervjuer och debattprogram i radio och tv. Med andra ord: Helvetet skulle braka löst!
Men när det handlar om knarkare som ofta även är prostituerade och hemlösa, ja, då händer inget.
Protesterade jag själv då, kanske ni undrar? En rättfärdigad fråga, men jag gjorde det inte förrän efter någon vecka. Jag skrev en artikel, som tyvärr inte blev publicerad. Visst är det för djävligt, men jag har ju själv under åren blivit drabbad av fördomarna så pass mycket att jag själv nästan har trott på att det skulle vara så!
Att det ser ut så här i det svenska samhället tror jag bland annat beror på att det aldrig tidigare har funnits en organisation för oss narkotikaanvändare. De som finns består av ickebrukare, självutnämnda experter som säkert tror de gör gott!
Tyvärr så arbetar jag i uppförsbacke. Vi är inte speciellt välkomna på denna arena, den narkotikapolitiska bidragsarenan, som jag brukar kalla den.
Jag hoppas att alla dessa fördomar som enbart leder till en stigmatisering någon gång kan upphöra. Om det sker så lägger jag ner mitt arbete, för då behövs jag inte längre.
Humanism och respekt till er alla
Denna film publicerades först på Berne Stålenkrantz gamla blogg 30 november 2007.
Fallet som tas upp handlar om Anna som nekats substitutionsbehandling.
Nästa måndag, den 21 juli, är det Internationella Brukardagen.
Skånes Brukarförening kommer att vara i Lunds Stadspark vid trädet vi fick av Lunds kommun inför minnesdagen 2011. Samma plats som tidigare år alltså.
Detta år ska Brukaföreningens Anhöriga i Skåne(Bfa Skåne) vara med oss och minnas de anhöriga, kamrater och vänner som gått bort under året.
För dem som vill gå tillsammans dit så är vi i lokalen på Stålbrogatan från kl 12.00 för att förbereda lite - det går också bra att komma direkt till Lunds stadspark kl.13 då vi börjar.
Varmt välkomna att lägga en blomma el att säga något. Det finns utrymme o plats för alla att uttrycka vad man känner - allt för många går bort varje år...
Skånes Brukarförening bjuder givetvis på fika.
Mer om bakgrunden till dagen o lite om andra års minnesdagar här:
http://www.svenskabrukarforeningen.se/brukardagen
http://www.sydsvenskan.se/lund/hedrade-bortgangna-vanner/
http://www.sydsvenskan.se/lund/de-minns-sina-doda-vanner/
http://www.svenskabrukarforeningen.se/search/node/Brukardagen
Stockholm Brukarförening har nya öppettider fr.o.m måndag 21/7 nästa vecka (v30) och två veckor framåt, alltså tom 4 augusti.
Måndag 12-16
Onsdag 12-16
Fredag 12-15
/ Personalen
Jag är så innerligt trött på fördomar och attityder. Vem är du att döma mitt barn? Vem ger dig rätten till att tro att du är så mycket bättre? Vem är du att tro att du kan lösa våra bekymmer? Kom och lös dom då! Det går bra. Byt några månader med mig så får vi se om du är så bra som du tror och framför allt hur länge du orkar. Döm mitt barn och du dömer mig, men det gör du redan.
Är det okunskap kombinerat med feghet och dumhet? Dumheten att tro att du är så mycket bättre, fegheten att inte våga fråga hur det egentligen är och oviljan att ta till sig kunskap? Eller grundar det sig i en hemsk människosyn? Jag vet inte, men jag vet att jag blir lika irriterad varenda gång jag stöter på det. Irriterad är fel ord, jag blir förbannad.
En redan utsatt grupp människor är utdömda och straffade av samhället. För att de gjorde ett val en gång som kanske inte var så bra. Jag har gjort val som är mindre bra, du har gjort val som är mindre bra. Blir du och jag dömda och straffada för det år efter år? Nej, det blir vi inte. Så varför ska dom med beroendeproblematik bli det?
Varför kan man inte se människan bakom missbruket, för det är inte missbruket som är människan. Varför väljer man att inte se att våra anhöriga med beroendeproblematik också är människor med känslor precis som du och jag. Varför ska dom hela tiden bli utstötta och dömda? Kampen blir inte lättare, den snarare försvåras av dina fördomar.
Det är mycket jag inte vet, men jag vet en sak. Det säger mer om dig som dömer än dom som blir dömda!
Tänk er att två olika kliniker med egen dröm om vinst kunde samarbeta kring patienter 2001.
Hopp
En bortglömd studie från 2011 publicerad i journalen Addiction varnar för en ökad risk för benskörhet hos manliga äldre metadonpatienter.
I studien anlitades 83 personer, varav 48 var män, med en medelålder på 48 år. De hade i genomsnitt varit på metadon i 11 år med en medeldos på 90mg/dag.
I jämförelse med en kontrollgrupp hade de manliga metadonpatienterna 7-14% tunnare bentäthet än de borde ha. Med tanke på åldersgruppen så är risken för benbrott stor. Hos kvinnor hittades ingen förändring.
Forskare tror orsaken är metadonets effekt på det endokrina systemet (hormoner).
Man rekommenderade redan då att dem som gått på metadon i flera år kollar upp bentätheten hos sin vårdgivare, som också bör införa rutiner för screening.
Något som ännu inte har hörsammats, varken utomlands eller i Sverige, vilket man kan spekulera i vad det beror på.
De som är i riskzonen kan se till att de får i sig tillräckligt med kalcium och D-vitamin för att kunna bygga upp ett starkt skelett.
Världshälsoorganisationen (WHO) uppmanar till en avkriminalisering av det egna bruket av narkotika.
Den här månaden släppte WHO sina nya riktlinjer för HIV prevention, diagnostisering, vård och behandling av utsatta grupper.
Man har sammanställt en stor samling insatser som medlemsländer uppmanas att tillhandahålla. Något man understryker extra är bland annat vikten av sprutbyten och substitutionsbehandling. Men WHO vill också för första gången tydligt rekommendera att personer som använder narkotika ska få tillgång till naloxon (ett motgift mot opiat/opioid överdoser). Något som kommer rädda ofantligt många liv i dom länder som följer rekommendationen.
Några andra förslag är att man ska avkriminalisera narkotika bruket, men också att man ska se över lagar och regler som kan stå ivägen för olika typer av harm reduction åtgärder.
Måndagen den 21 juli är det Internationella Brukardagen - den uppmärksammas av brukarföreningar över hela världen.
Dagen är en internationell uppmärksammad högtid för att minnas våra döda kamrater och alla som dött p.g.a. en moraliserande, istället för en human, sjukvård.
I år hålls minnesstunder i Stockholm, Malmö, Dalarna, Örebro och Sundsvall.
Temat för i år handlar om global prohibition och dess dödliga konsekvenser.
International Remembrance Day startade i Tyskland för 17 för år sedan av föräldrar till en son som injicerade narkotika och som dog av en oavsiktlig överdos. Som svar lanserade de en kampanj för en mer mänskligare narkotikapolitik och utökad tillgång till harm reduction-program (inklusive heroinförskrivning).
De såg inte deras sons död som en isolerad händelse utan som ett direkt resultat av systematisk stigma, repression och kriminalisering av människor som använder narkotika. Sedan dess har brukarföreningar och deras vänner i städer över hela världen på denna dagen hållit sammankomster för att minnas förlorade vänner och bortgångna släktingar.
På denna dag framhåller därför International Network of People who Use Drugs (INPUD), de meningslösa dödsfallen orsakade av kriget mot droger såväl som den oerhörda skada som den orsakar vårt medlemskollektiv och våra familjer. På denna dag sörjer vi och minns våra vänner, och kräver åter igen verklig förändring.
Det finns idag inga tvivel att femtio år sedan passerandet av 1961 års allmänna narkotikakonvention och fyrtio år sedan den amerikanska presidenten Richard Nixon förklarade sitt ”war on drugs”, som för den mesta delen utkämpats i moralens namn under täckmanteln att skydda samhället, varit en ren katastrof.
Det finns inga tvivel att global prohibition och dess medförande kriminalisering, är vad som ligger bakom kränkningar av våra medlemmars mänskliga rättigheter.
Det finns inga tvivel att kriminalisering är en oerhört effektiv spridare av HIV och hepatit C bland våra medlemmar.
Vi kan inte bekämpa HIV och HCV utan att upphöra med kriget mot de som använder narkotika.
VI MINNS VÄNNER OCH ANHÖRIGA SOM VI FÖRLORAT SOM ETT RESULTAT AV PROHIBITION
KRÄV ETT SLUT PÅ DÖDSFALL I KAMPEN MOT KNARKET
VISA SOLIDARITET MED MÄNNISKOR SOM ANVÄNDER NARKOTIKA
I Stockholm kommer Stockholms Brukarförening dagen till ära att ha en minnesstund med Pastor Olle Jonasson för de vänner som inte längre är med oss. Det blir en anspråkslös ceremoni där alla får tillfälle att säga något, eller bara lyssna om man föredrar det.
Plats och tid är Årstavikens strand, nedanför Sös, kl 1300. Följ cykelväg utmed strandkanten från Skanstull i riktning Hornstull tills du kommer till deras minnesträd.
Mer information om de olika brukardagarna finns nedanför:
INPUD är en global internationell organisation av brukarföreningar som främjar hälsa för dem som använder narkotika och försvarar deras rättigheter. De förespråkar empowerment och aktivism i samhällen, länder, och på FN-nivå.
Kontakt:
Claes Hellers, Stockholm Brukarförening
Tel: 070-604 93 27; E-post: claes.hellers@brukarforeningen.se
Mikael Johansson, Skåne Brukarförening
Tel: 0723-10 11 28; E-post: mikael.johansson@svenskabrukarforeningen.se
Tina Eklund, Brukarföreningenens Anhöriga Örebro
Tel: 076-800 88 50; E-post: tina.eklund@brukarforeningen.se
Frida Einebrant, Sundsvall Brukarförening
Tel: 076-707 93 66; E-post: frida.einebrant@brukarforeningen.se
Mommo Traboulsi, Dalarna Brukarförening
Tel: 076-086 04 04; E-post: mommo.traboulsi@brukarforeningen.se
Ladda ner högupplöst bild:
http://www.mynewsdesk.com/se/images/brukardagen-2014-323210
Ladda ner affisch som PDF:
http://www.mynewsdesk.com/se/documents/brukardagen-2014-37524
Svenska Brukarföreningen (SBF) är en ideell organisation som består av och stödjer narkotikaanvändare av lagliga och illegala preparat som har eller vill ha underhållsbehandling för sitt opiatberoende eller andra droger. SBF stödjer såväl harm reduction som mänskliga rättigheter.
http://www.svenskabrukarforeningen.se/
Inför International AIDS Conference 2014 i Melbourne har den tyska organisationen Deutsche AIDS-Hilfe lanserat en engelsk version av sin kampanj Do You Know? (Visste du att?)
Kampanjen vill få människor att tänka till, om bl.a. konsumtionsrum och heroinförskrivning.
Se bilder nedanför.
Mer info om att heroin kan rädda liv.
Mer info om att injicera narkotika kan vara både säkert och rent.
