Varför ökar den narkotikarelaterade dödligheten? Det var temat för halvdagen på konferensen den 21 April 2016 på Hotel Radisson Blu Scandinavia.
Fyra personer från Göteborgs Brukarföreningens styrelse var inbjudna av social resurs Göteborg.
Konferensen öppnades av inledningstal från kommunalrådet Marina Johansson som är ordförande i sociala resursnämnden. Hon sa att kritiken om den höga narkotikarelaterade dödligheten mot Sverige ligger näst högst på EU listan efter Estland var fel. Estlands statistik var någon slags studsvärden på grund av Fentanyl-problem som dom brottades med då dödligheten skött i höjden.
Hon presenterade två talare som var auktoriteter på sina områden Dr Anna Fugelstad med många titlar som Psykolog från karolinska institutet och föredetta Generaldirektör för Folkhälsoinstitutet Gunnar Ågren.
Tyvärr var det förespråkare till det gamla tidens dogmer med propaganda på tre timmar för oss som var där från patienterföreningar och representanter av substitutionsverksamhet och beroende.
På frågan om varför dödligheten ökar blev svaret, kunde man läsa mellan raderna, helt enkelt substitutionsbehandlingen plus läckage i form av patienter som säljer sina mediciner. Som bevis använde hon statistik som ansågs bevisa det påståendet, en del av statistiken var från 2010 bland annat.
Min kamrat från Göteborgs Brukarförening svarade på det påståendet att dom har redan sänkt på doser att det knappt räcker till sig själv och hur kan ni då säga att läckagen är ett så stort problem? Ingen svarade på den frågan.
Jag frågade hur det går med sprutbyte som dom har beslutat i kommunfullmäktige omröstningen. Varför det dröjer och vad är tidsramen tills det blir verklighet, då folk fortsätter att smittas av Hepatit C och andra sjukdomar? svaret som Ann Karlsson, Utvecklingsledare för Social resursförvaltning, gav var att det sker nästa år. Precis som regeringen har bestämt, det är då man tar bort vetorätten i frågan från kommunen.
Hela konferensen skulle hjärntvätta oss verkar ha varit tanken. Varför hämtar man annars folk från andra städer när det finns Sahlgrenska Universitet sjukhus med sina experter på området. Folkhälsoinstitutet finns inte längre, den nya heter Folkhälsomyndigheten med nya rön och evidensbaserade problemlösningar.
Varför talar inte man i Göteborg om dom utstötta, marginaliserade och stigmatiserade som inte ingår i nån kartläggning av narkotikamissbrukare, som lever vid sidan av samhället i sina bilar eller i någons källare eller tält i skogen utan någon kontakt med myndigheter? Utlämnade till kriminalitet av olika slag eller prostitution, där med hälsolös, bostadslös, tandlös, arbetslös etc. När ska Göteborgs politiker vakna och se att dom här människor finns i staden och sluta sopa dom under mattan?
Till och med FN har kritiserat Sveriges hållning i frågan. "FN och föranlett biträdande högkommissionären Flavia Pansieri att kritisera Sverige för att inte leva upp till de mänskliga rättigheterna då det handlar om narkomaner." Istället för att lägga skulden på LARO (Läkemedel assisterad rehabilitering av Opioider).
Ta ansvar som dom andra städerna gör, inse att det är många människor som har slutat att vara kriminella på grund av LARO-program, fått ro i sitt liv och behöver inte jaga droger varje dag kan arbeta och skötta ett jobb eller studier.
Om vi ändå tar upp det med städer, var det en kille som frågade om kommunalrådet som öppnade konferensen med sitt tal också sitter som ordförande för Sverige i ECAD (European Cities Against Drugs) och att om det beror på det avtal som har ingåtts där att inte införa sprutbyte i medlemsstäder eftersom Göteborg är en av dom? Svaret blev ett nervöst NEJ, att det har inte med saken att göra. Punkt slut.
Göteborgs Brukarföreningen Ordf. Mikele.