Det slog mig att jag endast skriver här på Svenska Brukarföreningens hemsida när jag är ledsen.
Antagligen för att det är en av de få kanaler jag har för att rakt och ärligt kunna säga vad jag känner. Är ju inte så bra på att kommunicera.. Men det är najs att skriva.
Men det som slog mig nu imorse är att jag inte vill ge bilden av mig som brukare som en förlorad och traumatiserad själ. Visst att jag är ganska borttappad emellanåt och faktiskt mer traumatiserad än jag egentligen vill erkänna för mig själv, men jag är ju så mycket mer.
Jag är ett superempatiskt energipaket som bryr mig om allt och alla. Jag känner känslorna hos de jag är nära. Kanske låter superflummigt, men jag känner folks känslor fysiskt i min kropp. Som pirrningar, antingen behagliga eller obehagliga.
Ibland blir det svårt att skilja på vad som är mina känslor och vad som är andras känslor; för allt finns ju inom mig.
Jag älskar naturvetenskap. Allt ifrån att snöa mig in i matte till att studera hur träden växer när jag är ute och går. Jag vill ju veta hur allt fungerar för att få en djupare förståelse.
Så allmänt intresserad av allt.
Jag brukar säga att jag är dålig på att uttrycka känslor, och det har jag visserligen väldigt länge varit, men jag har idag hittat mina sätt.
Jag gör massa musik. Jättemycket. Och folk säger att jag är duktig! Men det är inte så konstigt, för att musiken har alltid funnits där; det är som ett extra språk för mig.
Ritar gör jag också. Och syr. Och gör smycken.
Jag tycker om att skapa saker.
Och att dansa. Dansar så fort jag hör musik. Om inte med hela kroppen, så dansar jag med ett litet finger någonstans.
Annars så tar jag hand om mig själv. Äter nästan bara grönsaker, och det kanske de flesta av er som läser tycker låter jättekonstigt, men jag tycker att min kropp mår som bäst när jag äter icketillagade grönsaker.
Gillar att laga mat. Lukta på goda saker. Ha på mig kläder i fina färger. Måla naglarna. Färga håret.
Färger. Wow, färger, vilken grej!!!
Det jag vill komma fram till är att jag bara är deppig på halvtid, andra halvan är färgsprakande och sprudlande.
Har haft en jättedålig period nu i början av året, där jag slutade äta, blev lite för smal och drack varje dag. Till slut tröttnade jag på att dricka och då gick jag och köpte tjack och stängde in mig hemma över helgen och ritade och ritade. Halvkul var det. Har insett att det är meta-tjacket jag är superhooked på, normaltjack är halvkul. Eller alltså det är ju ball att kunna göra grejer men jag tycker att jag kan bli lite förvrängd i skallen av det.
Ändå har jag tagit det 3 gånger nu i början av året. Tillsammans med lite andra roliga grejer. Gillar att uppleva ju.
Detta kanske låter oroväckande, eftersom att jag är en uppåtmänniska snarare än downer, men sanningen är att jag hade kunnat flippa ur så mycket mer.
Jag har ju exempelvis inte injicerat något på över två år nu.
Så för att göra det här inlägget ännu mer relevant vill jag förklara att det är min negativa sida som vill bruka för att bedöva och det är min vackra sida som vill bruka för att uppleva balla grejer.
Lite uttråkad är jag nog. Understimulerad. Därför knarkar jag när jag är glad, för då händer det ju balla grejer som håller en sysselsatt.
Haha kanske låter lite konstigt, men som sagt: jag är uttråkad. Börjar koka om jag står stilla.
Har funderat mycket på om jag kan ha en sund relation till droger eller inte? Antar att jag kan det emellanåt. Och emellanåt inte alls.
Just nu går det ändå bra!
(upptäckte att man kunde ha text i annan färg en svart, vilket ni kanske märkte, så jävla fett!!!!)