Torsdagen är här igen och det betyder att besöket på Rosenlunds beroendemottagning väntar. Jag gör det jag ska och förbereder smörgåsar och plockar ihop allt i en påse. Sedan tar jag ett djupt andetag och beger mig iväg i morgonrusningen. Kliver av bussen på Ringvägen och åker upp till mottagningen. Ringer på dörren och en i personalen följer med och låser upp.
Det sitter en kile i soffan och läser tidningen. Jag dukar fram fikat och kokar kaffe samtidigt som jag säger att han gärna får ta för sig.En annan kommer också varpå jag säger samma sak till honom. De tar smörgåsar och kaffe. Sedan börjar de diskutera politk. Kommentarer fälls om de stora politikerna och vilka feta löner de har.
Plötsligt kommer flera in samtidigt. De plockar på sig att äta men går sedan. En av dem slår sig dock ner bredvid mig. Jag har träffat honom förr och vi börjar småprata lite. Han säger att han trivs här på mottagningen, att personalen är schyssta men att reglerna blivit hårdare. Han berättar också att han aldrig skulle fixa att ta bort sitt metadon. Jag försöker få honom att inte se metadonet som något ont även om han behöver det för resten av livet. Det viktigaste är att han gör det som känns rätt och en fungerande behandling är väl mycket bättre än att behöva använda droger igen. Han säger också att hans lever är dålig men att han väntar på behandling på infektion i Huddinge.
När klockan närmar sig halv elva är det tomt i rummet och har varit ett tag. Jag börjar plocka ihop. Sköljer ur bryggaren, och tar undan mina saker samt torkar av borden. Sedan stänger jag dörren i lås, åker hissen ner till huvudentren och lämnar Rosenlund för denna gång.