På väg hem efter att tillsammans med Erik varit å besökt en medlem som ligger inne på psyket.
Desperation då man väntar på behandling - som bara flyttas fram i tiden- kan ta sig många uttryck. Självdestruktivitet är ett.
Och jag förstår verkligen skräcken att ens framtid ska bestå av att vara tillräckligt medgörlig, så att det ska ge ekonomisk avkastning. Att vara med människor man inte vill vara med. Att göra sånt man inte vill göra. Därför att man inte ser nån annan väg.
Så imorgon ska vi sätta igång o skriva egenremisser bl a. Så att något bra äntligen händer!