Ljuset dovt blandat med natt, nere i min värld av sekunder.

.....................................................................................................

Bilen

År 1995

Upptäckte för sent vem jag hade att göra med, bilen var parkerad på en mörk bakgata vid stan, när jag hoppat in och nycklarna vridits om i försök att starta över fyra omgångar satte den igång. Han la han in backen, krängde bilen tvärt i ett högt tempo och gjorde tät U-sväng, sergelstorg försvann i bakspegeln. Insåg direkt.

Han körde i det tempo bilen gick att pressa, växlade, gasen i botten och kollade reaktioner, gick inte att få kontakt, antagligen inte alls med tanke på hans beteende. Jag bredvid i passagerarsätet, han hade försökt att luras redan på stan och dumt nog kunde jag inte släppa, satt med hela tyngden i passargerar sätet för att hålla mig kvar i bilen, envis. Hur fan kunde jag vara så dum att riska för den lilla utdelningen. Bilen trång, däcken gnisslade, han gjorde allt för att skrämmas. Vi svängde och svirade då han la energin på att få ut mig i ett högt tempo.

Insåg att han var kapabel till vad som helst, han hade bytt ställning och lutade sig respektlöst över mig ute efter att knäppa upp mitt säkerhetsbälte därefter att få upp dörren. Ratten höll han med en hand, satt tillslut efter ett knäppande ljud utan säkerhetsbälte, han tryckte på knappen och rutorna åkte ned, vinden dunsade av farten kallt i ansiktet.

Bilen svira till, han tappade kontrollen på mig och ratten. Han bökade hänsynslöst, började sätta sig annorlunda, vred sig för att få upp höger benet. Han tittade bara ibland på gatan kraften låg på att pressa benet allt vad han kunde mot den dörr han öppnade med kroppen nästan vikt. Åkte närmare dörren, skulle bli en regäl smäll när jag tappa greppet om sätet och stressen att hamnade rullandes på motorvägen mot nacka realistiskt.

-Ut, bilen, ut...fattar du inte eller? Körde nu i högsta tänkbara tempo i vid bussarna i Slussen, snart ppå väg mot nacka.

- Ut då, ut bara.. fattar du inte... tonen grinig, likgiltlig, kände pustar av hans lite infekterad mun vidare andedräck. Han tog ny kraft och lyckades öppna min bildörr på helglänt med benet.

Han kunde inte knuffa ut mig trots att han försökte, men när hela högra benet pressade och till hjälp högra armen hasade jag hejdlöst mot den öppna dörren, chanslös. Det blev som jag trodde.

.....................................................................................................................................

December

Hur ska man lyckas med det som inte fungerat på åratal, måste hålla ut och försöka med metadon och sysselsättning.

Skaffa mig motivation, måste klara av det här försöket annars har dessa veckor "utan" varit till ingen nytta, är skyldig mina nära att bara fixa till livet. Inte ge upp.

Harmreduction

Love

Annika Samuelsson