Att titta på från insidan!
Det gör ont att titta på när någon faller. Det gör jävligt ont. Man är maktlös på en helt annan nivå. Finns absolut ingenting man kan göra.
Om jag kunde ta din ångest, din smärta från dig hade jag gjort det för länge sedan. Jag ser att du lider. Jag ser att du inte orkar. Men du går liksom bara på o på fortsätter med samma sak om och om igen. Och jag kan inget annat göra än o stå kvar. Ibland kommer jag ju med mina tomma hot. Ja de är tomma för jag skulle aldrig i mitt liv ge upp på dig. Hur skulle jag kunna göra det? Du är ju min fina underbara bror som jag tagit hand om alltid. Jag vill dig väl du vet detta. Jag älskar att du alltid varit ärlig emot mig det ska du veta. Och vad som än händer kommer jag alltid att stå kvar. Jag lämnar dig aldrig. Vi har haft många hettsiga och tuffa bråk genom åren speciellt nu de sista två åren. Men kärleken o respekten o hoppet om att du ska klara dig igenom detta personliga helvete som du befinner dig i, det hoppet kommer aldrig att försvinna.
Sorgen du tar mig igenom varje gång du drar iväg är obeskrivlig jag har panik min ända tanke är du får inte lov att dö. Jag vet du kan inte hjälpa det. Jag vet du har bett så många gånger om hjälp. Hjälp som aldrig tycks komma. Denna gång vet jag inte alls vad som hände, du var ju på rätt spår. Till och med jobba ibland. O nu är du borta. 10 dagar har det gått o inte ett ljud från dig. Jag vet att du skäms o att du nog är lite rädd också. Du vet som jag att en gång till skulle leda till stora konsekvenser för oss båda. Denna tystnad är den värsta, jag vet ingenting. Jag har försökt leta upp dig som jag gjort så många gånger, men du är inte kvar med de gamla. Var är du? Hur mår du? Jag ringer men luren är avstängd, det har den varit i 10 dagar. Jag vet att du lever för du har ringt Mamma några gånger. Jag ber om ett livs tecken o att du kommer hem snart. Det är kaos nu igen det skapar du ju alltid också. Jag ska försöka hitta lösningar på detta med, men nu går inte det. Allt jag tänker på är kom hem snart.