Fallbeskrivningar rörande Narkofobi är ofta sorgliga. Skrämmande. Södersjukhuset har tidigare haft det tufft med fyllan baksida, säng efter säng. Hört ifrån många brukare titt som tätt i dag om Narkofobi och hur gamla "domar" aldrig försvinner. Oftare märkbart mellan sjukhuset korridorer av avdelningar, både kompetens, trevligare än förr men blandas och hörd till och från läskigt öppet Narkofobisk kring en patient. Märkts bakom det SÖS annars bör vara stolta över b.la. via
Minns själv när SÖS skrämde 90-talet. Hört tråkiga historier, fler personligen upplevda som vän, patient, vittne.
Sist jag var på SÖS Akut sken läkare och systrarna, alla undersökningar, oro gällande hälsa hölls av en doktor som fördomsfull då jag ej var patient undrade över möjlig Hepatit och Hiv.
Avdelning 53 hade inga etiska grunder Akuten tidigare visat upp. Doktorn hade läst på gällande ålderdomligt bruk. Den normala vårdtid runt tre veckor minskat till 1 dag. Kur just då var nr tre i rad med penicillin. Ring om det inte fungerar.
Vet att det inte togs vidare kontakt.
Att journaler nu läst på och bemötandet minsta tänkbara proffsighet eller etik ledsamt.
Allt var egentligen tydliga tecken på SvD 53 på Narkofobi.
Vad händer med SÖS? Kan man välja att vara kvar på akuten istället som patient?
Som doktor skulle jag skämmas för mina kollegor som gör ett bra jobb i allt detta ojämna etiskaprinciper. Tack Akut o Ambulans.
Solidaritet
Harmreduktion
Annika Samuelsson Cederberg