En serie av av kortfilmer/intervjuer där flera olika personer förklarar hur harm reduction relaterar till deras jobb eller liv.

Inlägg/fallbeskrivning från en anonym patient.

Läste om vad som skrivits ang kränkningar av vårdpersonal inom BC (beroende centrum) vid hämtning av medicin mm.

Jag skulle vilja få igång en stor debatt mm om attityder, fördomar, kränkningar, hot samt maktmissbruk på framförallt BC som jag har erfarenhet ifrån.

Detta om det är flera än jag som upplever detta eller om det är en röd tråd genom verksamheten inom missbruksvård.

På BC agerar utifrån att man ska följa sin policy till punkt och pricka oavsett vem eller vad det handlar om utan endast av princip.

Rollen som personalen tycker borde ha är ju vårdande och omhändertagande men istället så agera man som Polis, domare, bödel, eller myndighetsutövning.

När man söker sig till BC akuten så blir du visiterad, inlåst samt kränkt i alla avseende som om man befann sig på häktet eller annan kriminalvårds institution.

Ska vi bli behandlad som om man är kriminell eller oförmögen när man söker hjälp eller vård frivilligt på BC akuten och varför har då dom inte samma regler då på vanliga akuten?

För att vi lider av en kronisk sjukdom som är fylld med fördomar och nedlåtande attityd av personalen.

Det förekommer inte mera våld eller stök på BC jämfört med vanliga akut och jour mottagningar utan snarare tvärt om.

Misstroende mot oss som grupp är kollektiv oavsett vad du gjort eller inte gjort innan samt att du skött dig exemplariskt i flera år med egna recept på subutex/suboxsone.

För att ge lite bakgrund till mitt fall.

Jag är strax över 50 och har missbrukat det mesta sedan tidigt i tonåren och samtidigt balanserat genom livet med att försöka hålla masken utåt genom att försöka leva någorlunda Svensson liv med jobb och bostad.

Jag har haft knepiga yrkesval när det gäller tillgång och närhet av droger och alkohol med bl.a. nöjesindustrin, x antal utlandstjänster, kört taxi och resejobb inom olika sektorer i norra Europa.

Har varit drogfri och nykter sedan över 10 år sedan nu men känner att så fort jag har med BC att göra så äventyras mitt liv eftersom jag är beroende av suboxsone i två avseende för smärta samt opiat beroendet.

För några år sedan havererade min rygg med och jag behövde kraftig medicinering för smärtorna och för att jag skulle fixa min vardag fram tills operationen av ryggen.

Då trodde jag i min enfald att så klart att jag skulle få hjälp och stöd ifrån BC eftersom dom var "proffs" och förstod våran sjukdom och lyssnade på oss, men framförallt att dom ville hjälpa och trodde på att man vill försöka leva ett normalt liv.

Bara som en jämförelse har du hört någon med diabetes som får skylla sig själv och när denna varit tvungen att öka dosen på insulinet får stå utan detta?

Jag vill bli behandlad med respekt och förståelse samt kunna avgöra när jag behöver mera smärtlindring i mitt fall utan att behöva bli kränkt eftersom våran medicin är lika avgörande för oss som för en med hjärtsjukdom eller diabetes för att vi ska funka både fysisk & psykiskt i livet.

Undrar hur många liv och påtvingade återfall som BC orsakat för att dom inte vill hjälpa till att vårda utan jobbar efter principen att man får skylla sig själv för att man har en sjukdom och är människor som har svårt att hantera vår sjukdom ibland?

Varför ska vi behöva finna oss i och bli tvingade till saker eller acceptera inskränkningar eller kränkningar för våran sjukdom?

Känner att det är dax att inte bara trumma utan att även sjunga ut vårat missnöje utåt.

Ju flera vi är som delar våra åsikter så kan vi kanske påverka våran situation till ett anständigt bemötande av våran sjukdom.

År 2014 trodde man att utvecklingen nått till BC men det är för mycket 40 tal kvar i väggarna där hur människor blir behandlade pga vi inte är den starkaste patientgruppen i samhället och är rädda för vedergällningar pga av kritik 

/ Anonym

Att någon kommer vidare förvånar mig efter över ett års frågor till patienter och de erfarenheter som allt mer furundrar mig vad tanken är, vilka kommer vidare i systemet?

Vet de med ADHD som får äta hela sin dagsdose Ritalin 150-200 mg på morgonenframför personal -rädsla för läckage?

Vilken utbildning har läkarna, risk för självmord, depression, aggressioner, trötthet...

Får det gå till så?

SolidaritetTack.

AS

En ny studie visar att det är en myt att heroinanvändares hälsa ska vara så dålig.

Brittiska professor Joanne Neale tittade närmare på 100 personer och deras fysiska aktivitet före och efter de gått med i ett substitutionsbehandlingsprogram.

Hon fann att i genomsnitt går en tredjedel av dem åtta km eller mer på en dag. Hennes studie stödjs av andra som fann samma sak.

Många användare säger att det är en del av livsstilen att ständigt vara på jakt efter narkotika som gör att de får så mycket träning.

Men när man undersökte dem igen tre månader efter att ha påbörjat ett subststitutionsprogram fann man att fler än hälften höll sig aktiva genom att delta i mänga olika sporter, som badminton, bowling, cykling, dansa, sit ups, fotboll, golf, gym, squash, simmade och yoga.

Två nya fräscha harm reduction-resurser från Tyskland.

Den första är en sajt som på en karta visar alla konsumtionsrum i landet, tillsammans med kontaktinformation och adresser.

Webbsajt: http://www.drogenkonsumraum.net/

Den andra fantastiska sajten visar på en karta alla sprutautomater som finns i Tyskland. Ett väldigt bra initiativ för dem som inte vill besöka ett sprututbyte.

Webbsajt: http://www.spritzenautomaten.de/

Båda sajter är framtagna av Deutsche AIDS-Hilfe och JES Bundesverband e.V.

Kommentar: Om man jämför med länder som har ett välutbyggt harm reduction-nätverk på plats, kan man tydligt se en reducering av antal dödsfall och bättre hälsa. Oavsett om vi pratar Danmark eller som i det här fallet, Tyskland.

Det är dags att vi i Sverige också börjar kräva snabba åtgärder för att rädda så många liv som möjligt, och inte låsa fast oss i långsiktigt ideologiskt tänkande.

Detta är debattartikel som ursprungligen publicerades på SVT - Opinion 11/8. 

***

Hårdare straff? Låt oss backa i tiden till förra året när Beatrice Ask ilsknade till på Högsta domstolen (HD) som infört en praxis med lägre straff än tidigare, och mer differentierade och nyanserade. En utredning beställdes av Ask, för så här kan vi ju inte ha det!

Utredaren fick uppgiften att inom ramarna för den fastlagda svenska restriktiva narkotikapolitiken: ”överväga och föreslå de ändringar […] tydligt ger uttryck för en sträng, fast och konsekvent syn på all illegal hantering av narkotika.”

Hur blev det då? Utredaren verkar istället tagit intryck av HD. Det enda som Ask och Alliansen kan betona och lyfta fram är just den specifika lagändringen.

Allt detta är egentligen bara trams och döljer de verkliga problemen.

Den narkotikapolitiska debatten förtjänar bättre. Det vi inte pratar om och som är det viktiga alls i sammanhanget: att vi har en lag som medger att vi straffar människor som har illegala substanser i kroppen. Det har konsekvenser. Straffet som sådant ryms inte bara i en lagtext.

En konsekvens är att smittskyddslagen sätts ur spel eftersom vi har en sprutbyteslag som försvårar möjligheterna för människor som injicerar narkotika att skydda sig mot dödliga smittor.

En annan är att samhället har tagit till ett strafftänkande som med lätthet sänker en människa blott på grundval att ha haft illegala preparat i kroppen: Bötestraffen växer hos Kronofogden, skyddstillsyn, kanske fängelse för att ha knark på sig till sitt eget bruk, körkort omöjliggörs, arbeten omöjliggörs, och då behöver man inte ens vara särskilt gammal.

Hur ser framtiden ut för dessa, ofta unga, människor?

Ändå brukar det framhållas att kriminaliseringen är till för att hjälpa, men hur är detta verkligen hjälpsamt?

Det är inte ovanligt att vi tänker oss att vi i samhället önskar oss hårda straff. Gör vi? Forskaren Henrik Tham, Stockholms Universitet, visade att svenskar i allmänhet utmäter lägre straff när vi själva får göra en bedömning av ett brott.

När Ask och andra tillskyndare väljer strafftänkandet och i samma stund pratar om vård och omsorg går det inte ihop.

För det första ter det sig underligt att straffa den man samtidigt tänker sig vilja hjälpa.

För det andra är vård inte det första en person tänker på när hen börjar använda illegal narkotika, och under den tiden kan mycket hända, sjukdomar, utslagning, och i värsta fall död.

Tänk om det svenska folket, om det fick fundera en stund, kunde tänka på hur straffen drabbar människor i närheten, barn, syskon, vänner, familj.

Skulle viljan finnas att straffa människor i vår närhet bara för att de använder narkotika, skulle man kunna lyfta tanken till ”alla de andra”?

Det lär vi tyvärr inte få veta, för någon forskning om svenskars inställning till det ”narkotikafria samhället” finns inte, någon utredning har inte kommit till stånd för att ta reda på hur kriminaliseringen av det egna bruket har fallit ut, och de som efterlyser den får oftast ”knarkliberal” kastat i ansiktet.

Kriminaliseringen är inte till någon hjälp, och med tanke på hur stora resurser det tar i anspråk kan man också ställa frågan om inte dessa resurser kan användas bättre.

Svenska Brukarföreningen kämpar hårt för att uppmärksamma metoder som räddar liv, sprutbyten exempelvis.

Sedan huruvida man bör framhålla Portugal som föredöme kan verkligen diskuteras. Frågar man brukare är det inte direkt uppenbart att det verkligen handlar om avkriminalisering, utan snarare om ett system med tvångsåtgärder.

En bra start är att efterfråga den erfarenhet och samlade kunskap som finns bland brukare, först då kan samhället bereda en politik som just baseras på verkligheten och mindre på ideologiskt önsketänkande.

Kortfilm förklarar vikten av Low Dead Space-verktyg, d.v.s. sprutor som är utformade att innehålla så lite "dött" utrymme som möjligt.

Svårtvättade utrymmen fylls lätt av torkat blod som kan innehålla virus som HIV och hepatit C i större mängder än LDS-verktyg.

Dessa nya verktyg reducerar därför risken att smittas.

Finns att köpa hos bl.a. Exchange Supplies.

Då är äntligen DBF's nya registrering papper här.
Organisations nummer är tilldelat och våran styrelse består nu officiellt av:

Mommo Traboulsi - Ordförande
Josefina Langbråten - Vice ordförande
Mickael Alfredsson - Styrelse
Anna Eriksson - Styrelse
Sofia Traboulsi - Styrelse/Kassör

Bollerup... Det har gått en månad sedan den första klienten flyttade in på behandlingshemmet Larokliniken i Norratorps gamla fastighet. Nu är tre personer i olika åldrar på plats som, med evidensbaserad behandling och substitutionsbehandling, vill förändra sina liv till det bättre.

Läser man artikeln så andas den en hel del positivt - man har nyligen blivit färdiga med renoveringen därute, man har ett litet spa med jacuzzi och bastu som  fanns på plats när man köpte fastigheten, husmor kör hemlagat och det finns tre enheter med lägenheter till de boende. Man har eget rum, allrum, toalett och en liten datahörna.

Tänket går ut på att försöka få bort det här "vi" och "dem" som det ibland kan bli, här kommer man så nära inpå varandra också. Man hjälps åt.

Grunden är substitutionsbehandling sen kör man miljöterapi, familjeterapi och inslag av KBT. Man jobbar med coachning o samtalsstöd allt efter inidividens behov.

Man hjälper också till med skuldsanering, bostad och sysselsättning. Det finns  möjlighet att få hjälp med tandvård. Man får också ha hund med sig. Brukar annars vara problem med var man gör av sina husdjur medan man är iväg - inte helt lätt att placera husdjur under flera månader.

I allt detta ingår också att man håller kontakt under lika lång tid efteråt när man lämnar  som man tidigare varit inskriven.

Hjälp med skuldsanering, hjälp med boendet, sysselsättning, möjlighet att få hjälp med tänderna, hund med sig - kontakt efteråt. Låter väldigt bra.

Allt är mycket viktiga saker för ett avstamp mot ett schysst liv!

Man har öppet hus den 28 augusti kl. 13 - alla är välkomna att se sig omkring, ställa frågor o s v. Även klinikens samarbetspartner och andra beroendemottagningar i Skåne är inbjudna. 

Man har tidigare haft en del problem med grannar och andra som bor i närheten, vi hoppas att detta är eller kommer att bli löst och att grannar och "hemmet" kan ha en god relation. Det brukar ordna sig med tiden...

Det har varit en del artiklar, både om invigningen nu och de "problem" man kan ha haft här:

http://www.ystadsallehanda.se/tomelilla/article2218564/Plats-for-avstamp...

http://www.ystadsallehanda.se/tomelilla/article2173891/rdquoJag-har-full...

http://www.ystadsallehanda.se/tomelilla/article2173890/Namninsamling-eft...

Att vara anhörig till någon som brukar narkotiska preparat, var inget jag såg framför mig i mina planer för livet. Det är den värsta kamp jag kan tänka mig, ibland känner jag att jag slåss mot djävulen själv om mitt barn. Ibland har jag greppet och ibland känns det som allt försvinner ur mina händer och jag får inget nytt grepp. Jag vänder och vrider på varenda tanke. Ena dagen tycks allt fungera bra, för att nästa dag bryta ut i ett fullkomligt kaos.

Att mitt hjärta inte har stannat är konstigt efter all skräck, alla sömnösa nätter, skräcken att svara på dolda nummer, oron som sitter som en stor klump i magen. Ena dagen känns det okej, för att nästa dag vara nära bristningsgränsen. 

Och alla dessa attityder. Herregud, låt mig vara. Jag gör det som känns mest rätt för oss. Och låt honom vara. Jag behöver inga pekpinnar, jag vet vad jag gör och jag vet varför jag gör det.  Orkar man inte fråga varför, så bör man kanske vara tyst om sina "goda" råd. Dom är inte goda, och jag kommer inte att följa dom. Jag följer mitt hjärta och min magkänsla, och jag följer de råd jag får från de som vet vad det handlar om, som själva varit i min eller min sons situation och dom personerna finns inom SBF.

Någon sa till mig att jag skulle säga att jag älskar honom. Och jag kan säga att han är väl medveten om att jag gör det, jag säger det ofta till båda mina söner. Jag kände en lätt irritation över det goda rådet, känner man mig så vet man att jag inte hymlar med att jag älskar någon av dom.

Det är märkligt hur folk som själva inte har varit anhöriga är så fantastiskt duktiga på att råda och berätta hur det är och vad som ska göras. Har man inte varit anhörig kan man inte veta, man kan tro, men det är långt ifrån att veta. Dom råd jag själv har fått från andra som inte är eller har varit i min situation skulle jag aldrig någonsin råda andra anhöriga till. Jag kan också framföra min egen talan, väldigt bra. Ingen annan behöver göra det åt mig. 

Att slänga ur sig en fråga som börjar: Jag har egentligen inte med saken att göra, men.. Om man inte har med saken att göra så varför fråga då? Det finns en anledning till att jag inte berättar, jag har lärt mig skilja på de som frågar för att stilla sin nyfikenhet och de som frågar för att dom bryr sig och verkligen vill veta. 

Och ja, jag är irriterad idag men låt mig få vara det. Alla dagar är som sagt inte bra!

SKÅNES BRUKARFÖRENING ÅRSMÖTE 2014

Onsdag 27 augusti kl 16.30 Stålbrogatan 4, LUND

Var med och påverka föreningens arbete - vi bjuder på frukt, mackor, kaffe eller te. 

VÄLKOMNA!                                           

SKÅNES BRUKARFÖRENING ÅRSMÖTE 2014

Onsdag 27 augusti kl 16.30 Stålbrogatan 4, LUND

Var med och påverka föreningens arbete - vi bjuder på frukt, mackor, kaffe eller te. 

VÄLKOMNA!                                           

En studie om överdoser av Torkel Richert. Av studien kan man dra åtminstone två viktiga slutsatser som kan hjälpa till att minska narkotikadödligheten i landet.

1. Ge brukare till gång till Naloxon för att kunna rädda sina vänner.

2. Sluta skicka poliser till överdos larm, eller inför en God Samaritan Law. (Vilket är en lag som skyddar människor från mindre åtal om de kommer till undsättning av andra. Tex så skulle en person kunna slippa åtalas för ett mindre innehav av narkotika ifall personen ringt ambulans för att rädda livet på en annan människa. På så sätt slipper folk att tveka inför att ringa efter hjälp pga rädsla för konsekvenser. God Samaritan Law har bla införts på många håll i USA för att minska dom många dödsfall kopplade till opioider i landet.

Högsta prioritet måste i första hand vara att rädda liv. Denna studie visar på i varje fall två viktiga åtgärder som skulle kunna hjälpa till att göra det.

http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0955395914001741#

Fundering efter att ha läst en gripande Fallbeskrivning på SBFs hemsida.

Hej!

Vilken bra Fallbeskrivning som ligger ute på SBFs hemsida.

Klockren och så välbeskrivet att nu finns en av de mer tråkiga avvarterna (som säkerligen hade goda ambitioner men blev fel) fångar klimatet utsökt. Personligen tycker jag det är så svårbeskrivet.

Fångat så korrekt.

Amerikanskt häkte är exakt som det ser ut dessutom! Att de flesta oberoende drogfritid och år av problem, vilket problem, styrkan inte verkar spela någon roll då patienter med LARO ofta förblir inom dessa väggar omedicinerade.

Förstår väl vad du beskriver och hur vissa är för trasiga för att reagera, för sjuka, lång lista av problem detta ett av flera, är du med och medveten om vad som händer dig inger inte klimat,gång i inskrivningen några poäng till vården direkt.

Att mötas av väktare, föras in i ett litet visiteringsrum av en medföljande vårdpersonal från avgiftningen -med väktare som tittar på, tonen, övervakningskameror.

-Dina år som drogfri inte VÄGER NÅGONTING ALLS HÄR INNE, TVÄRTOM att de inte räknas och vägs in är så kränkande omänskligt att jag saknar ord.

Behandingen är hård och liknar som sagt utseendemässigt och hur du möts m.m. mer som ett slags Häkte. Tack för påminnelsen, dina ord.

Kring smärta och Underhållsbehandling i swe:

BC har inte tagit till sig att just akut och kronisk smärta sedan år 2007 i USA är ett hett ämne,  2007 kom en rapport som deras vård rekomenderar och ha? vidarutveklat även vid kronisksmärta.

Forskning i USA kring Underhållsbehandling och smärta hände mycket redan 2007:

-P.D. Alfords "Acute pain manegement for people reciving OAT (LARO)". Där bemöts fördomar om Buprenorfin och Metadon patienter och akut, kronisk smärta. Att det inte orsakar en sk "relaps" att ge narkotikaklassade läkemedel till patienter i LARO tvärtom.

Det är snarare mycket viktigt att lugna patienten att de både får sitt läkemedel och narkotikaklassat läkemedel i adekvata doser. Metadon/Buprenorfin behandlingen gör att de kommer ge doser som fungerar och verkligen är smärtstillande.

De har sett via forskning att när man inom Laro inte behandlar akut/kronisk smärta likt hur den annars behandlas, sker ofta istället den Relaps/återfall som LARO mottagningarna är så rädda för. M.M.

Denna kunskap borde sverige läsa i kapp och översätta till LARO, kanske även medverka i de smärtkongresser kring Metadon/Buprenorfin som skett sedan många år i USA. 

Love & Tack

AS

Hej!

Vi i Stockholms BF brukar vara på ST:Görans S-byte Tisd. o Torsd. mellan 13.00-16.00 och jag måste säga att jag blir besviken när vi ser hur många det faktiskt är som sitter o skjuter i sig runt omkring bytet.

Detta är förödande för den fortsatta verksamheten som är 4 år PÅ FÖRSÖK så dom kan lika gärna lägga ner det efter dessa år om det blir för mycket klagomål.

I kyrkparken vid bänkarna 5-6 meter nedanför förskolan som ligger ovanför. Det finns inget försvar att sitta där ni som gör det har ni ingen respekt överhuvudtaget? Vem ska ni skylla på om bytet läggs ner?

Jag tycker det är urdåligt att inte vara mer rädd om sitt eget sprutbyte och kanske sabba för sig själv som för alla andra.

SKÄRPNING KRÄVS!

Vi ska vara rädda om våra egna ställen som faktiskt är till för att hjälpa oss, tänk på det.

/ Personalen

Du är kärlek för mig!

Du är oändlig tolerans, andas in doften utav dig nära huden vid din hals.
Ingenting är obekvämt, fult, mellan oss.
Med dig ömsesidig förståelse, du vet i ditt inre att jag alltid vill dig väl,
likt du vill mig. Att ta varandras parti.

Vill så innerligt veta allt du vill dela med mig av dina innersta tankar.
För dig ska jag hitta mitt liv igen.
Du är min mening.
Jag älskar dig.

2009
Vi snurrade ihop oss i soffan, vilar tyngden mot varandra, huvuden mot armstödet.
Öppnar snusdosan och tar fram varsin snus. Du lägger armen mot min mage, jag huvudet mot din axel. Dr Phil visar bilder på bråkiga barn med olyckliga föräldrar. Vi prasslar med godispåsen. Nu Apornas planet med Bruce Willis.
Tänk att vi tagit oss hit, mat i kylen, bil, betalat räkningarna, du har ett bra jobb, vi lever, anhöriga är lyckliga.
Jag får finnas hos dig, för mig är det viktigast och meningfullast i livet. Kärleken.

Love & Tack
AS

Text: Magnus Brahn

"I suppose you don’t grow much grass in France. However, if that does happen in the future, you will also carry weapons as you will need them."
- Amerikansk maffiaboss 1999

På den nya cannabismarknaden är det våld och pengar som styr.

Precis som på danska och numera svenska gator så krigar gäng och mer organiserade kriminella grupper om den lukrativa cannabismarknaden i Frankrike. Det är bara det att där har nästan hundra personer dött och många fler skottskadas i mordförsök varje år. Våldet blir bara grövre och grövre.

Utvecklingen i Frankrike speglar många andra europeiska länder. Den tidigare ”snälla” marknaden med din lokala kvarterslangare med hippiekänsla har ersatts med en välorganiserad industri med alltför många spelare för att det inte ska leda till grovt våld.

Kidnappningar, hämndmord, hänsynslösa transporter, utpressning, rån, transnationell maffia, MC-gäng, ockupation av territorium och beväpnade attacker är nu en del av vardagen i vissa franska städer.

En dramatisk förändring

Laurent Appel, en frilansjournalist som jobbar på den franska brukarföreningen ASUD (Auto-Support des Usagers de Drogues), har följt utvecklingen i världen och speciellt på de franska gatorna de senaste 20 åren. Jag frågar honom vad som hänt med cannabismarknaden och hur den utvecklats. Han förklarar enkelt uttryckt, pengar och massvis med nya aktörer.

Laurent Appel.

Kriminella brydde sig till en början inte om försäljningen utan såg ner på den, men i idag är läget helt annorlunda. Idag tar många den på fullaste allvar och det är inte längre någon lek. Idag är det istället en komplicerad, sammanvävd och våldsam megaindustri, menar han.

- Vissa gäng har t.o.m. gått från att handla med heroin och kokain till att handla med cannabis eftersom det är bättre vinstmarginaler, förklarar han. Samtidigt har pojkgäng blivit professionella och organiserade och räknas nu som kriminella företag istället.

Man skulle kunna tro att någon slags ändring i lagstiftning ligger bakom allt detta men enligt Appel är det inte så. Eventuellt var detta en bidragande orsak i början eftersom cannabis ger lägre straff håller fler på med det, men idag bryr sig gängen helt enkelt inte om några juridiska konsekvenser.

Från att ha varit mestadels en importvara och en hobby för vissa dedikerade småodlare växer den nu överallt, vissa etniska gäng fokuserar helt och hållet på massiva odlingar på övergivna platser, en mycket vanlig trend som känns igen även i de nordiska länderna och andra världsdelar. Ett resultat är att idag odlas betydligt mer cannabis lokalt än det gjorde för bara tio år sedan.

En faktor som ledde till att folk började odla själva var den dåliga kvalitén på haschet på 90-talet. Kådan blandades ut med tex paraffin och fick smeknamnet ’tvålkakor’ (soap bars). Något som fick folk på landet att börja med utomhusodlingar, det var dock inte tillräckligt för att tillfredsställa den stora efterfrågan i städerna. Här gör sig cannabiskulturen påmind. Amerikanska magasin som High Times och holländska coffee shops fick hobbyentusiaster i Frankrike att börja odla själva. År 2000 hade hemmaodling blivit otroligt populärt och grow shops fanns överallt. Hemmaodlingen gjordes både som en protest mot prohibition, men också som ett sätt att reducera hälsorisker och andra negativa konsekvenser med drogen. Man räknar med att det idag finns ca 100.000 hobbyodlare i Frankrike.

Idag är också cannabishanteringen en stor inkomstkälla för kriminella, berättar Laurent.
- Från Belgien och Tyskland importeras t.ex. stora kultiveringsoperationer kopplade till förortsgäng och kriminella organisationer.
- Med dagens teknologi behöver man inte ens sitta och vakta sina plantor, utan de sköts genom automatiska bevattningssystem och webbkameror via internetuppkopplade mobiltelefoner.

Idag har en intensifiering av kriget mot droger tvingat många lite större självständiga producenter att upphöra med sin verksamhet men deras plats fylldes snabbt av utländska och inhemska kriminella gäng.

Det grova våldet

2003 är ett viktigt år, berättar Laurent. Då införs nolltolerans och kvarterslangare och andra nätverk slås ut. De mer organiserade kriminella gängen ser sin chans. De använder terror och är väldigt territoriala.

Laurent beskriver att ofta utbryter det i våld för att kunna behålla de platser man erövrat. Här ses en dramatisk ökning av våldsamma konfrontationer, bedrägerier, bortföringar och utpressning.

2009 sker konfrontationer associerade med cannabisindustrin varje vecka. Våldet har nu nått de gamla haschlederna. Våldsamma rånare attackerar konvojer som i sin tur beväpnat sig med granatvapen. Man ser också hur rivaliteten ökar mellan gatuförsäljare i Marseille och Paris på de mest lönsamma platserna. Rånarligor attackerar småodlare och stölder blir allt vanligare, förklarar Laurent. Det är början på vad som komma skall.

- Gängen får mer makt och kontrollerar nu handeln i stor utsträckning vilket har lett till att situationen blivit lika, eller ännu mer, våldsam än i USA. Det betyder att det också finns många vapen i omlopp, säger han.

- Den ökande kampen om kontroll av plantager och de konstanta rånarattackerna är en källa till mycket våld i Frankrike idag. Det har gått så långt att gängen utrustar sig med AK47:or och då kan det bara sluta på ett sätt för de inblandade.

En AK-47.

Jag tar upp den svåra frågan om var det grova våldet kommer ifrån och Laurent tänker noga innan han svarar.
- Många unga röker, en informell ekonomi. Mycket politik, säger han utan att knyta ihop orden han just sagt till en mening.
- Politiker vägrar göra något för förorterna och har lämnat dem till sitt öde samtidigt som det finns stora klasskillnader. Medan de rika får böter sätts människor med mindre resurser i fängelse.
- För dem rika är droger redan legaliserade.

Förra året dog mellan 35-40 människor direkt relaterade till kampen om cannabis i Frankrike, även om det är svårt att få fram tillförlitlig statistik, och det beror dessutom på hur man räknar. Samtidigt som dessa dog gjordes fler än 150 mordförsök och skjutningar. Totalt hundratals döda de senaste åren. En siffra som oroar.

Gatorna i Marseille är speciellt drabbade och Laurent beskriver den våldsamma situationen som värre än sicilianska Palermo. Paris förorter och städer som Grenoble, Toulouse och Strasbourg har också märkt av en kraftig våldsökning.

I Marseille begås flest mord i hela Frankrike. Enligt polisen sker en tredjedel av alla mord i landet här. Bara i år har 15 personer dött på gatorna i våldsamma interna uppgörelser relaterat till narkotika.

- Frankrike har alltid varit ett väldigt våldsamt land, säger han nästan lite stolt.

Det är svårt att inte hålla med.

En kaotisk marknad där alla rånar alla

Det finns nu ett överflöd av aktörer. Ryska gäng, lokala ungdomsgäng från förorterna, vietnamesisk maffia som bytt fokus från vitt heroin till cannabisodling, Mc-klubbar och fransk organiserad brottslighet agerar alla efter självintresse och ekonomisk vinning som högsta mål. Det handlar om stora pengar där aktörer utnyttjar olika hål som uppstått i marknaden.

Laurent beskriver en värld där gängen och langarna spårar upp och rånar varandra i ett evigt krig. En kaotisk marknad där alla rånar alla. Även mindre odlare är påverkade eftersom de behöver skydd från någon. En affärsmöjlighet där MC-klubbarna etablerat sig och erbjuder nu skydd mot betalning.

Samtidigt svämmar franska fängelser över med personer som är där för cannabisbrott. Det uppskattas att 80% av fångar har någon koppling till cannabismarknaden. Vad som är anmärkningsvärt är att denna siffra brukade gälla en annan drog. För inte så länge sedan satt 80% av alla fångar i fängelse för heroin.

Ju lägre ner i distributionskedjan man befinner sig, desto fler risker tar man. Laurent drar en jämförelse till den amerikanska tv-serien The Wire när han beskriver frustrationen och den dåliga bostadssituationen för de flesta inblandade.

En dramatisk ökning av konsumtion är däremot inte orsaken till allt detta, man har istället sett en liten minskning de senaste åren. En grupp som växer är däremot äldre som röker och alkoholanvändare som gått över till cannabis, enligt Laurent. Frankrike är sedan tidigare storkonsumenter av drogen och ligger i topp tillsammans med Tjeckien när det gäller länder i Europa.

Oavsiktliga konsekvenser

Våldet har nått sådana proportioner att det förts diskussioner om att sätta in militären i städer som Marseille, likt en internationell fredsstyrka, men det tror inte Laurent är realistiskt eftersom det skulle vara alltför kontroversiellt med en armé ockupation i ett slumområde. Han tror dessutom att ekonomin skulle sätta stopp då grupperna som etablerat sig styr så stora områden och kostnaden med tusentals av soldater skulle bli för hög, förklarar han.

En av anledningarna till det ökade våldet, enligt Appel, är också polisens taktik. När någon förlorar deras cannabis till polisen genom att de blir tagna, blir de genast mer utsatta för våld då de på något sätt måste betala sina knarkskulder. Det hjälper inte heller att många poliser har en bakgrund i militären. En krigsmentalitet verkar inte gagna någon sida i ett sådant komplicerat samhällsfenomen som ett cannabiskrig.

- Polisen tar sällan de riktigt höga bossarna, men emellanåt försvinner en av dem och dynamiken förändras tillfälligt, något man ser på gatorna då våld bryter ut mellan de mindre bossarna, säger han uppgivet.

Det visar också på faran som existerar med att använda fel polistaktik på en spänd och nervös illegal marknad.

Staden Marseille.

Tvångsarbete

Terroristattackerna den 11 september 2001 i USA har också förändrat dagens situation. Efter att hårdare immigrantregler infördes och bättre tullbekämpning är det idag lättare att odla lokalt än att föra droger över gränser. En trend som spridit sig. Olika nätverk tävlar nu om att vara leverantörer åt grossister, ibland med dödlig utgång.

Den illegala cannabisindustrin behöver billig och flitig arbetskraft, vilket passar fattiga immigranter och illegala invandrare bra. På senaste tiden har man sett hur människor, som tvingats betala av sin resa med att arbeta som husvakt i kultiveringshus, och allt fler rekryteras eftersom industrin hela tiden är i starkt behov av arbetskraft som kan manipuleras.

Tvångsarbete som spanare, förvarare eller springare är inte heller ovanligt. Denna ”slavhandel” är det dock inte många som pratar högt om.

Den vietnamesiska maffian förtjänar nästan ett eget kapitel, berättar Laurent ivrigt.
- Den har på senare år brett ut sig till den grad att de nu finns i majoriteten av alla länder och har specialiserat sig på avancerad cannabisodling som producerar den starkare och dyrare produkt som efterfrågas, kallad skunk eller Nederwiet. Varje gång en öppning i marknaden dykt upp har de lyckats etablera sig.

Framtiden?

- Vem vill leva i ett perfekt system i en perfekt värld? Jag har inte tid för en perfekt värld, säger Laurent plötsligt och avslöjar samtidigt att han är en av de miljontals av cannabisrökare i landet.

Vad är då Laurents lösning på problemet, om det överhuvudtaget finns en lösning?
- En sak som definitivt kommer att ändras i framtiden är att ytterligare global kommersialisering kommer att göra narkotikakontroll omöjlig, dvs handeln kommer att flytta från gatuhörnen till hemmen med internationella leveranssystem, säger han.
- Dessutom tillkommer nya substanser hela tiden och nya produktionssätt gör drogen bara billigare och billigare.
- Och med det kommer också våldet till slut att försvinna från marknaden, säger Laurent och låter nästan förhoppningsfull.

Laurent Appel’s artiklar finns att läsa i magasinet ASUD Journal. Han har även en blogg på franska där han tar upp detta ämne och fler därtill. Se nedanstående länkar.

http://www.asud.org/author/Laurent-APPEL/

http://riverains.rue89.nouvelobs.com/laurent-appel

http://blogs.rue89.nouvelobs.com/drogues-et-addictions

Glada nyheter för dom patienter som deltagit i SALOME och/eller NAOMI studierna i Kanada.

Efter en lång process ser dom äntligen ut att kunna fortsätta få sitt diacetylmorfin (heroin) på laglig väg. Och förhoppningsvis kommer det också till slut att leda till att också andra som behöver medicinen kommer kunna få den.

Men tills vidare får man säga grattis till dom patienter som deltagit i studierna, och som under lång tid kämpat för rätten till den medicin som fungerar för dom.

Grattis!

Forskarna Mats Ekendahl och Patrik Karlsson vid Stockholms universitet håller på med en undersökning som handlar om hur brukare som är aktiva i Brukarföreningen ser på dagens svenska substitutionsbehandling.

Det är Socialstyrelsen som vill veta vad brukarna tycker om dagens verksamhet, och intervjuundersökningen kommer därför att kunna spela viss roll för utvecklingen av behandlingen.

Det vore mycket bra om ni ville ställa upp på intervju. Maila, ring eller svara gärna om de hör av sig, så att omvärlden får veta vad ni har att säga. 

Om du vill bli intervjuad så kommer de att spela in samtalet på band, och därför behövs ett tyst rum där ostörda samtal kan föras. Intervjun tar ca en timme, och den handlar om hur behandlingen går till där just du befinner dig, och om hur du ser på brukarinflytande. 

Bor du långt från Stockholm kan en telefonintervju ordnas. Maila gärna, så bokar vi en tid. 

Med vänlig hälsning / Mats & Patrik

mats.ekendahl@socarb.su.se

Socialhögskolan
Institutionen för socialt arbete
Stockholms Universitet

Aftonbladets Sanna Lundell skriver om Nöjesbladets kampanj #otillräcklig. "Unga mår ­sämre psykiskt nu än någonsin förr. Därför är det så ­viktigt att vi bryter tabut kring att prata om ångest och ­psykisk ohälsa."

Det var väl fint av henne & så fint av Aftonbladet att säga att "vi" ska bryta tabut, om man nu bortser ifrån vilka som från början gjorde ADHD-förnekelse till ett folkligt nöje.

Aftonbladet var den tidning som helt ogenerat gjorde artiklar på KMRs pressreleaser. Det var Aftonbladet som döpte om Dr Ola Lundin till "Dr. Amfetamin".

Det var nämligen han som gång på gång drev ärenden i Europadomstolen för att även vuxna svenskar skulle få tillgång till en fungerande medicinsk behandling. Tack vare hans arbete kan jag skriva det här, utan hans arbete hade jag varit helt tyst, jag hade varit en sån där som tagit mitt liv.

Sanna Lundell hatar människor med ADHD. Hon har inte fördomar, hon väljer att vara fördomsfull. Detta trots att hon är en opinionsbildare med stort inflytande över människors åsikter & tankar. Den makten har hon använt synnerligen ansvarslöst genom att gång på gång skriva allt möjligt märkligt, en sån här härlig sörja av "alternativmedicinska" dumheter, blandat med rent hat från KMRs hemsida.

Sanna Lundell har jobbat hårt på att modernisera stigmatiseringen av vår patientgrupp. Hon har aktivt jobbat för att vi inte ska få medicinsk behandling, om vi behöver & så önskar. Hon har jobbat hårt för att barn som verkligen behöver medicin inte ska få det, detta trots att det medför att allt fler unga med ADHD utan fungerande behandling mår psykiskt dåligt i dag.

Faktum är att Sanna Lundell tycker om att prata om psykisk ohälsa, om andra människors psykiska ohälsa. Jag vet inte hur många gånger vi med ADHD på olika sätt försökt få henne att se vilket elände hon skapar, men hon har varje gång valt att då håna oss, förminska oss till korrumperade läkemedelslakejer.

Hon lyssnar inte heller på våra läkare & forskare, däremot sätter hon alltid stor tilltro till kvacksalvare, kanske inte då det rör henne eller hennes barns hälsa, men det duger bra åt oss.

Sanna Lundell, fatta att jag INTE glutenallergi, jag är inte heller laktosintolerant, jag har ADHD.

Tack vare dig & dina diagnosförnekande polare, mår än fler unga psykiskt dåligt, det är vad du & din blaska jobbat så intensivt för, inget annat.