Att vara anhörig till någon som brukar narkotiska preparat, var inget jag såg framför mig i mina planer för livet. Det är den värsta kamp jag kan tänka mig, ibland känner jag att jag slåss mot djävulen själv om mitt barn. Ibland har jag greppet och ibland känns det som allt försvinner ur mina händer och jag får inget nytt grepp. Jag vänder och vrider på varenda tanke. Ena dagen tycks allt fungera bra, för att nästa dag bryta ut i ett fullkomligt kaos.

Att mitt hjärta inte har stannat är konstigt efter all skräck, alla sömnösa nätter, skräcken att svara på dolda nummer, oron som sitter som en stor klump i magen. Ena dagen känns det okej, för att nästa dag vara nära bristningsgränsen. 

Och alla dessa attityder. Herregud, låt mig vara. Jag gör det som känns mest rätt för oss. Och låt honom vara. Jag behöver inga pekpinnar, jag vet vad jag gör och jag vet varför jag gör det.  Orkar man inte fråga varför, så bör man kanske vara tyst om sina "goda" råd. Dom är inte goda, och jag kommer inte att följa dom. Jag följer mitt hjärta och min magkänsla, och jag följer de råd jag får från de som vet vad det handlar om, som själva varit i min eller min sons situation och dom personerna finns inom SBF.

Någon sa till mig att jag skulle säga att jag älskar honom. Och jag kan säga att han är väl medveten om att jag gör det, jag säger det ofta till båda mina söner. Jag kände en lätt irritation över det goda rådet, känner man mig så vet man att jag inte hymlar med att jag älskar någon av dom.

Det är märkligt hur folk som själva inte har varit anhöriga är så fantastiskt duktiga på att råda och berätta hur det är och vad som ska göras. Har man inte varit anhörig kan man inte veta, man kan tro, men det är långt ifrån att veta. Dom råd jag själv har fått från andra som inte är eller har varit i min situation skulle jag aldrig någonsin råda andra anhöriga till. Jag kan också framföra min egen talan, väldigt bra. Ingen annan behöver göra det åt mig. 

Att slänga ur sig en fråga som börjar: Jag har egentligen inte med saken att göra, men.. Om man inte har med saken att göra så varför fråga då? Det finns en anledning till att jag inte berättar, jag har lärt mig skilja på de som frågar för att stilla sin nyfikenhet och de som frågar för att dom bryr sig och verkligen vill veta. 

Och ja, jag är irriterad idag men låt mig få vara det. Alla dagar är som sagt inte bra!

Ny animerad film från Global Commission on Drug Policy.

Om det ändlösa kriget mot narkotika och vad det gör med ett samhälle.

Rusmedelsforskardagarna i Stockholm pågår just nu.

En av huvudtalarna, professor Alison Ritter från National Drug and Alcohol Research Centre i Australien, hade en väldigt intressant föreläsning.

Till vilken utsträckning formar evidensbaserad kunskap narkotikapolitiken?

Det diskuterades bl.a. hur forskningsbaserade argument används i beslutningsfattningen, hur de påverkar uppställning av problematiker och var forskning står i förhållande till andra faktorer som påverkar beslutsfattningen.

 - Det är viktigt att komma ihåg att det finns många andra röster inom alkohol- och drogpolitiken förutom den evidensbaserade kunskapen. Bland annat intressentgrupper, erfarenheter från alkohol- och droganvändare och allmänhetens opinion, konstaterade Ritter.

- Enligt en australiensisk undersökning om hur beslutsfattare får tillgång till forskning uppgav samtliga att de brukar konsultera en expert, 57 procent uppgav att de använder nätet (Google) och bara 35 procent att de läser akademisk litteratur, säger Ritter.

Under den inledande sessionen föreläste också Bergljot Baklien från norska Statens institut for rusmiddelforskning om forskningens roll i beslutsfattandet kring alkoholfrågor på lokal nivå i Norge.

- Beslutsfattare tenderar att välja sådan forskning som kan stöda de val de redan har bestämt sig för, sammanfattade Baklien.

Forskardagarna arrangeras av Nordens Välfärdscenter som är en institution under Nordiska ministerrådet.

Kommentar: En väldigt spännande föreläsning som visar att hur vi än skulle vilja att människor skiljer på sjukvård, polis och förebyggande insattser så blandas de så lätt ihop. Mycket eftersom vi gillar inte att erkänna att vi har fel. Då är det enklare att hitta en studie som bekräftar vår uppfattning, snarare än tvärtom.

Lagom till International Overdose Day 31 Augusti har organisationen bakom dagen lanserat en app med information om att förebygga och förhindra överdoser.

Appen är till för användare och deras familjer och lär bl.a. ut hur man upptäcker signaler på en överdos och behandling.

Lite om innehållet:

• Vad är en överdos?
• Vad gör man om man misstänker en överdos
• Överdossymptom för olika droger
• Hur man agerar efter en överdos

Appen finns tillgänglig till iPhone och Android.

Recension:

Så hur bra är den? Vi har testkört och kan säga att den gör vad den säger, nämligen att förmedla information om överdoser på ett fräscht sätt. Den har en snygg layout och är oerhört lättnavigerad.

Däremot ställer vi oss lite frågande till vissa påstående som det med hjärnskador från att endast överdoserat på bensodiazepiner t.ex.

Appen finns bara på engelska och kräver därför bra språkkunskap för att man ska kunna ta til sig all information. En svensk överdosapp är därför både viktigt och välbehövt.

De flesta droger finns med, men vi saknar information om nätdroger. Kanske är det för mycket att begära, med tanke på hur många nya syntetiska ämnen som finns på marknaden idag.

Ett bra initiativ som förhoppningsvis leder till fler liknande appar.

Thorvald Stoltenberg och Arild Knutsen medverkar i norsk tv om Overdose Awareness Day 2014 och visar upp den nya naloxon-sprayen.

Svensk media har inte ens nämnt denna speciella dag överhuvudtaget.

Helsingborgs Dagblad har en artikel i söndagens tidning om det fria vårdvalet i Skåne, bl.a. skriver man om Solstenen - en privat klinik som öppnade i Helsingborg o Lund i samband med vårdvalet.

Man har från tidningens sida tittat närmare på hur olika vårdvalet slår för beroendevården och hudsjukdomar(som var två av de fyra vårdformerna där fritt vårdval infördes)

Från hudsjukvårdens sida upplever man inte att det blivit någon valfrihet alls utan ett totalt kaos där både patienter och vårdgivare far illa. Man säger att man fått värre byråkrati, länge köer och färre läkare.

Från beroendevårdens sida låter det helt annorlunda. Solstenens medarbetare hade bilden klar för sig när man öppnade - man ville öppna eget o ha en välkomnande mottagning för de personer som är inne i ett "tungt" beroende.

Tidigare har det ofta varit långa väntetider för att komma till - nu finns det fler vårdgivare att vända sig till.  

Man säger också från Region Skånes egen klinik i Helsingborg att den "flykt" man kanske befarade inte har blivit av - istället har vårdvalet gett ökade möjligheter.

Många har också hört av sig till Skånes Brukarförening och varit positiva, en del som tidigare hade svårt att komma till och få underhållsbehandling har nu fått det. Man kommer alltså in snabbare. Men vi hör också en del negativa röster då en del tycker att man inte har den tid för varje brukare som man kanske hade förväntat sig.

Det är alltså övervägande postivt, men även en del negativt. Överlag upplever vi på Skånes Brukarförening att de flesta är nöjda med att kunna välja.  
Vårdvalet har varit bra för oss. Att brukare kan välja mottagning är det största som hänt inom underhållsbehandlingen på många år. Man kan även byta om man inte är nöjd - detta ger brukaren en större valfrihet o "egenmakt".

Helsingborgs Dagblad/Sydsvenskan har också tittat närmare på vad skåningarna tycker om privata vårdalternativ - vad partierna tycker om privatiseringen - för eller emot privat vård!?

Det hade varit intressant att få lite kommentarer o åsikter på vad ni tycker om det fria vårdvalet i Skåne! Det är en viktig fråga så hör gärna av er till oss. Det går givetvis också bra att skriva här på sidan.

Var rädda om er!

http://hd.se/skane/2014/08/31/ljust-vardval-for-solstenen/

http://hd.se/skane/2014/08/31/skaningarna-kluvna-till-privata/

http://hd.se/skane/2014/08/31/for-eller-emot-privat-vard/

"Straff / Vård" är en dokumentärfilm som handlar om den svenska narkotikapolitiken.

I Sverige så har vi idag dubbelt så hög dödlighet i narkotika relaterade dödsfall än andra jämförbara europeiska länder, trots vår allmän preventiva och restriktiva politik. Vi ställde oss själva frågorna:

• Är straff en rimlig påföljd av ett socialt och beroende problem?
• Lyckas den idag förda politiken nå det uppsatta målet om ett narkotikafritt samhälle?

För att hjälpa oss svara på dem här frågorna har vi tagit hjälp av Professor Ted Goldberg, filosofen Alexander Bard samt vår förre nationella narkotikasamordnare Björn Fries.

Vi på stiftelsen Glöm Aldrig William Petzäll jobbar för att förändra den nuvarande inhumana narkotikapolitiken och narkomanvården, vi tror och vet att forskning måste få gå före moralism och ideologi, harm reduction, d.v.s. skadereducering är i vår mening den enda rättvisa, humana och hållbara vägen framåt. Som en partipolitiskt obunden stiftelse kan vi lyfta den här frågan oavkortat och kritisera alla partier som fortsätter hävda status quo.

Jag som gjort den här filmen heter Kamal El Salim och jag driver stiftelsen "Glöm Aldrig William Petzäll". Vi jobbar nära med Svenska Brukarföreningen (http://www.svenskabrukarforeningen.se/) och familjen Petzäll.

Besök oss på www.gawp.se

Ljuset dovt blandat med natt, nere i vår vackra värld av sekunder.

Svar till pat
Hej Annika.
Skönt att det gåt så. bra för.dig.

Då vi ej ses utam mallar nehöver du skaffa vårdguiden, från msn ej säkert.

Sedan nämns vi båda.

Omsorgen kommet växa byta maktpossition

Tack!
Love
AS

2014-09-03

Pressmeddelande.

ABC har gjort en serie inslag om narkotika riskbruk och dödlighet i vilka man låter enskilda narkomaner samt anhörigföreningar komma till tals.

I Stockholm finns en förening, med 1569 medlemmar, som organiserar människor i beroende och beroendevårdens patienter (speciellt underhållsbehandling för opiatberoende). Vi är Svenska Brukarföreningens största lokalförening: Stockholms Brukarförening.

Vi ifrågasätter starkt att anhörigorganisationer och politiker får definiera vilka vi (narkomanerna) är, hur våra liv ser ut och vad vi behöver.

De enskilda brukare som intervjuades kan ju inte företräda någon annan än sig själv.

Förmodligen kan det inträffade förklaras med att vår syn på beroende, och de åtgärder som ska till för att rädda livet på brukarna inte alls stämmer överens med det man redovisar i ABC. Vård och behandling är inte ett heltäckande svar på hur man kommer tillrätta med dödligheten.

Vårt fokus är på insatser som riktas till dem som inte vill, eller kan sluta använda narkotika. Vi förespråkar konsumtionsrum, Naloxonutdelning och utvidgad substitutionsbehandling dvs harm reductionåtgärder som bidrar till att rädda liv men även öka livskvaliten hos dem som trots allt fortsätter att använda narkotika.

Vi kan inte låta bli att undra om undlåtenheten att kontakta brukarnas egen förening beror på att vi fått reportern, Anna-Klara Bankel, fälld för ett inslag då hon i vintras hängde ut en av våra medlemmar i tv som läkemedelslangare.

Svenska Brukarföreningen/Stockholm

Christina Paulsrud/ ordf

Se ett av inslagen hos SVT ABC:

Här stoppas de från att ta sitt heroin
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/vem-ska-radda-seydo

Kontakt:

Christina Paulsrud
08-31 14 90 / 0736-31 14 90
christina.paulsrud@brukarforeningen.se

2014-09-04

Pressmeddelande från Svenska Brukarföreningen

Valrörelsen: Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt stödjer avkriminalisering av narkotika

Äntligen kom frågan om avkriminalisering (ej samma sak som legalisering) av det egna narkotikabruket upp. En fråga som också fick bra genomslag i media.

Jonas Sjöstedt (v) ska ha all heder som vågade sig ut på det narkotikapolitiska minfältet och nu tar ledningen i denna för oss viktiga fråga.

Vi vet att det finns politiker i alla riksdagspartier från V till M som till oss i personliga möten också ser behovet av en lagändring eller att en utredning tillsätts i frågan.

Tyvärr så har den rådande dogmatiska och moraliserande narkotikapolitiken skrämt dem till tystnad – här har de politiska signalerna verkligen gjort sitt. Kom nu ut ur garderoberna och gör som Jonas Sjöstedt gjorde i SVT:s partiledarutfrågning: Kräv en avkriminalisering!

Kriminalisering är en fråga som drabbar vårt medlemskollektiv oerhört hårt. Lagen har varit bra på att förstärka den redan så negativa syn på våra medlemmar. Den har också och att ej förglömma varit bra på att bötfälla redan utsatta och skuldsatta människor ännu mer, och därigenom försvårar en återgång till ett bra och hederligt liv. Denna människosyn spiller sedan även över på andra områden som beroendevård och socialtjänst.

SBF har sedan vi grundades 2002 prioriterat frågan om en avkriminalisering av det egna bruket. Nu efter 12 års hårt arbete har frågan äntligen kommit upp i debatt. Nu gäller det att pedagogiskt fortsätta sprida och förklara vad det handlar om. Det handlar alltså inte om legalisering som betyder att öppna upp en laglig försäljning av idag illegala narkotiska preparat, alltså det som i folkmun kallas ”knark”.

Bara att det råder ett sådant motstånd mot att frågan av konsumtionsförbudet ska få en utredning visar på att signaler och politisk ideologi faktiskt går före våra medlemmars hälsa och liv. Vad består motståndet av? Är man rädd för att en sådan utredning ska komma fram till motsatsen? För tänk om det skulle visa sig att lagen istället försämrat situationen istället för att ha gjort gott som politiker alltid säger.

Sverker Thorsson, en polis från Halland, gjorde 2013 en JO-anmälan mot sin arbetsgivare (Hallandspolisen) för deras jakt på positiva urinprover som han i sin anmälan sa enbart var till för att få bra statistik. Då hade hans egen poliskår under många år gjort husrannsakan och tagit urinprov på väldigt lösa grunder och som han menade saknade lagstöd. Är det inte ett bevis på något som inte är friskt?

Tyvärr vet vi att många i vårt avlånga land applåderar deras arbete. Människor är idag livrädda för att öppet ha åsikter om invandrare och HBT-människor, däremot så sparkar man och kollektiviserar oss dagligen utan att få stämpeln narkomanofob eller varför inte knarkofob?

Sådant här lär vi se mer av, om vi inte börjar diskutera konsumtionsförbudet på allvar.

Så en gång till – ett stort tack till Jonas Sjöstedt och de andra inom Vänsterpartiet som övertygat partistyrelsen att inta denna modiga hållning.

Se partiledarutfrågningen här:

Se SVT:s valutfrågning med Jonas Sjöstedt (v). Inslaget om narkotika börjar efter 00:58:22.

http://www.svtplay.se/video/2285107/val-2014-utfragningen-jonas-sjostedt-v/avsnitt-7

Kontakt:

Berne Stålenkrantz, ordförande

Tel: 0705 - 35 76 45

berne.stalenkrantz@svenskabrukarforeningen.se

Patienter med allvarliga biverkningar kopplade till metadon eller buprenorfin kommer i Norge nu kunna få tillgång till depo morfin. Tyvärr är kriterierna väldigt strikta, och många som skulle kunna haft nytta av preparatet kommer inte få tillgång till det.

Depo morfin används redan i flera europeiska länder, framförallt för patienter med svåra biverkningar av dom vanliga medicinerna. Men i vissa länder också som en del i den vanliga behandlingen precis som metadon och buprenorfin. Erfarenheter från länder som använder sig av långtidsverkande morfin är också att preparatet har vissa fördelar med mindre biverkningar överlag, och färre interaktioner med andra läkemedel.

Även Svenska patienter med svåra biverkningar och medicinska skäl till varför metadon eller buprenorfin inte är lämpligt måste kunna erbjudas ett annat alternativ. Idag finns det personer som inte får någon hjälp trots att det finns mediciner som fungerar.

Något som inte går ihop med allas rätt till bästa möjliga vård.

Svenska Brukarföreningen  inledde 2013 arbetet med ett projekt om nätdroger, baserad på egna erfarenheter.

Vi letar nu efter någon med egen erfarenhet som kan leda arbetet med att informera om nätdroger.

Projektet riktar sig till en generation som lever sina liv på Internet.

Läs mer om projektet här.

Om du är intresserad, hör av dig till info@svenskabrukarforeningen.se

Mina röster i de tre valen är nu lagda, eftersom jag har förtidsröstat. Jag tänker nu lite kort berätta om vilka jag röstade på i respektive val och varför jag röstade som jag gjorde, då jag tror att denna info kan vara av intresse utifrån ett brukarperspektiv.

I riksdagsvalet röstade jag på PP (Piratpartiet). Detta därför att PP värnar starkt om människors integritet och rättigheter, samt vill genomföra en rad viktiga reformer rörande dessa, främst av upphovsrätten. Men det absolut viktigaste skälet till att jag röstade på PP, är deras förslag till en reform inom narkotikapolitiken. PP vill avkriminalisera eget bruk, samt mindre innehav (några enstaka doser) avsedda för eget bruk, av narkotika. Vill man istället rösta på något av de åtta partier som sitter i riksdagen idag, så anser jag att V är det i särklass bästa alternativet. V vill avkriminalisera eget bruk, men inga innehav, av narkotika. Övriga sju partier i riksdagen förespråkar en fortsatt nolltolerans inom narkotikapolitiken. Även F! (Feministiskt Initiativ) förespråkar en fortsatt nolltolerans.

Både i valet till kommunfullmäktige och i valet till landstingsfullmäktige, röstade jag på MP. Frågan om Uppsala skall få en sprututbytesverksamhet har det senaste året varit het, både i kommunfullmäktige och i landstingsfullmäktige. Eftersom det i båda fallen varit MP som legat bakom respektive motion om sprututbyte, så fann jag det naturligt att lägga mina röster på MP. Motionen i kommunfullmäktige har redan fått bifall. Där röstade MP, C, FP, S och V för, medan M, SD och KD röstade emot. Motionen i landstingsfullmäktige gick efter omröstning till återremiss, trots att det fanns en majoritet för bifall. Det spekulerades en del i massmedia dagarna före omröstningen, huruvida FP skulle svika. Men ifall min underrättelse är korrekt, så var det M, KD och C som låg bakom den kuppartade förhalningen. Har man rösträtt till Uppsala landstingsfullmäktige och anser, att även narkotikabrukare skall ha rätt till smittskydd, fast man vill rösta på ett parti ur det borgliga blocket, så anser jag därför i sådant fall FP vara det bästa alternativet.

/Schakalen

Nordic Drugs Stora Pris år 2014 tilldelas "Sprutbytet i Lund" vid Infektionskliniken, SUS Lund, för att mottagningen - med stor humanitär ådra genomfört ett pionjärarbete, som både hjälpt och räddat ett stort antal människoliv i en hårt utsatt samhällsgrupp.

Det är välförtjänt, Lund var det första sprutbytesprogrammet som sattes igång i Sverige. Man kan läsa lite mer om sprutbytet i Lund här: http://www.svenskabrukarforeningen.se/node/5332

Jag funderade länge på om jag skulle kommentera påståendena som framförs i Peter Roths blogg ”Vill Brukarföreningen tysta oliktänkande?”

Dels därför att jag får intrycket av att han medvetet väljer att missförstå och vantolka allt som kommer från oss; och då vi invänder så är vi maktgalna diktatorer som ”tystar oliktänkande”. Möjligheten att nå fram med korrigeringar av det missförstådda upplever jag som – vänligt uttryckt- minimal.

Men åsikts och yttrandefriheten gäller även för oss Peter!

Det är inte att tysta kritiska röster, att kräva att få föra sin egen talan. Att påstå att en organisation som förespråkar harm reduction, som vill att det egna bruket ska avkriminaliseras, som tycker att det är viktigare att narkomaner överlever än blir drogfria, som vill ha naloxonutdelning, konsumtionsrum och en utvidgad underhållsbehandling står oemotsagd i den svenska debatten är bara löjligt och faller dessutom på sin egen orimlighet.

Dessutom tror jag faktiskt att du har felaktig information om vilka vi är. Vi organiserar människor som använder narkotika; legal likväl som illegal. Av våra ca 30 besökare/dag är uppskattningsvis 60-65% huvudsakligen iv amfetaminister och har aldrig varit i närheten av underhållsbehandling. En stor del av våra medlemmar är eller har varit patienter i beroendevårdens underhållsbehandling men som du säkert vet så är de flesta som använder narkotika idag polybrukare; därför är vår organisation sedan många år tillbaka öppen för alla som använder narkotika.

Vi har aldrig någonsin utgett oss för att kunna tala för alla Sveriges narkomaner. Vi uttalar oss för våra medlemmar, d.v.s. 1569 stockholmare som använder narkotika. Vårt fokus är inte (det har du missuppfattat tror jag) hur man kommer ur ett beroende. Vårt fokus är hur man från samhället behandlar våra medlemmar; både de som vill sluta och de som inte kan eller inte vill. De borde också ha rätt till ett liv som inte medvetet görs så outhärdligt som möjligt.

Alla människor har självklart ett eget ansvar för de val man gör. Men det finns en tradition i Sverige att göra narkomaners liv omöjliga – så länge de inte vill sluta. Det finns en uppfattning att det verkar preventivt ”det ska vara SVÅRT att knarka” (det här är ordagrant vad politiker av olika kulörer sagt till mig); och visar med det att man inte har begripit mycket av de drivkrafter som får människor att använda narkotika.

Inte heller har vi någon gång påstått att det enda sättet att ta sig ur ett heroinberoende är via metadon/subutex. Vi brukar redovisa den statistik som finns på området, d.v.s. ca 5-10% klarar av att ta sig ur ett heroinberoende utan hjälp av läkemedel. Av dem som har behandling med metadon/subutex blir en tredjedel helt drogfria (avser illegala substanser), studerar, etablerar sig på arbetsmarknaden, betalar skatt, bildar familj, åker på utlandssemester; d.v.s. skaffar sig ett vanligt liv.  En tredjedel får avsevärt förbättrad livskvalité jämfört med situationen de befann sig i då behandlingen startade men har episodiska återfall. En tredjedel fortsätter att ha stora problem med fortsatta beroenden av illegala substanser. DET är vad vi brukar säga! Samt att vi anser att rädda liv borde gå före drogfrihet och att det är viktigare att människor får leva vad de själva definierar som liv med kvalité än att de till varje pris ska bli helt drogfria.

Jag förstår att det i din begreppsvärld inte finns kvalitativa liv som samtidigt innehåller narkotikaanvändning; men jag har träffat de människorna, de finns, och de bör väl, precis som alla andra grupper, ha tolkningsföreträde då det gäller det egna livet?

Du avslöjar DIN odemokratiska syn på människor med en annan uppfattning än den Du har genom att utgå ifrån att de som delar din syn har ”en helt annan insikt” (underförstått: bättre insikt) och du påpekar att du själv har levt i missbruk och sedan utbildat dig till drogterapeut. Som om erfarenhet och utbildning vore något som inte förekommer hos oss? En av oss är medicinare (d.v.s. läkarutbildad), en annan är beteendevetare, och en har arbetat på akutboende för våldsutsatta kvinnliga narkomaner. En annan är mentalskötare och har arbetat med avgiftning av alkohol och tablettberoende utöver allmän och akutpsykiatri. Vi har aktivister som är socionomer, sjuksköterskor, undersköterskor…

Utöver att vi alla har erfarenhet av beroende så finns det en erfarenhetsbank då det kommer till behandlingar som omfattar underhållsbehandling, ADHD-behandling av olika slag, inklusive medicinering, KBT, Tolvsteg, stödterapi m.m. Men vi saknar insikt? Eller kanske var det inte så du menade, i så fall har du ju möjlighet att korrigera mig.

DET vi säger, då vi invänder mot att anhörigföreningar och politiker får definiera vilka vi är, är inte att anhöriga inte har något att komma med utan att de inte ska tala för vår räkning. Anhöriga har sitt perspektiv och det rimliga är att de uttalar sig om situationen som anhörig. Hur det är att använda narkotika kan vi bättre berätta själva. I vår värld är det självklart att man har rätt att föra sin egen talan. Myndiga människor behöver inte företrädas av sina anhöriga.

Jag kan inte påminna mig att vi vid något enda tillfälle har uttalat oss om vad missbruk är (det som du påstår att vi försöker få monopol på) och vår syn på den eventuella vägen ur det är att den är individuell. Det ser olika ut från person till person. Det är nästan komiskt att DU beskyller OSS för att vilja ha monopol på teorierna kring beroende och vägen ur det… Vi beskriver den verklighet och den syn som är vår (medlemmarna i SBF). Inget annat. Det vore intressant att få höra Din förklaring till varför det måste vara antingen eller? Människor är olika och behöver olika lösningar. Din väg är inte min.

Om Du hade varit ärlig nog att citera hela pressmeddelandet så säger vi ”de enskilda brukarna som uttalar sig kan ju bara representera sig själva” angående att Anna-Klara Bankel bara låter enskilda individer komma till tals. Då det gäller dem som stödjer den idag förda repressiva politiken vänder sig hon däremot till organisationsföreträdare – företrädesvis FMN (Föräldrarföreningen mot Narkotika) och RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle). T.o.m. socialarbetaren som uttalar sig kommer från RNS. Men det är vi som söker tysta meningsmotståndare?

Man kan lätt konstatera då man har sett några av hennes inslag att hon utan att ha grundläggande kunskaper har en fientlig inställning till underhållsbehandling. Det är en behandlingsform som är mer forskad på än någon annan i det medicinska forskningsfältet och resultaten är entydiga. Den har en livräddande effekt som bara matchas av vissa cancerbehandlingar. Från att dödligheten varit förhöjd, upp till 60 ggr det normala för åldersgruppen, så återgår det då man kommer in i behandling med metadon/subutex till nästan normalt för åldersgruppen. Lägg sedan till resultaten som jag redan redovisat. Ingenting av detta nämner hon. Men knarkares liv kanske inte är så mycket värda?

Hon låter hela behandlingen representeras av en vilsen man som diskuterar illegal försäljning av Subutex – TROTS att han är i minoritet och vi som inte säljer våra läkemedel, och som dessutom fått våra liv tillbaka tack vare dem, är i majoritet. Det rimmar dåligt med public service TVs uppdrag där de ska vara neutrala.

Inte nog med det. Hon filmade (ett inslag för två år sedan som hon fälldes för) med dold kamera en man som hon lockar att tala om illegal försäljning av Subutex. ABC maskerar honom och hans röst så dåligt att vi alla, vänner, medpatienter och personal kände igen honom direkt.

Efter inslaget försämrades behandlingsvillkoren för de skötsamma Subutexpatienterna och mannen ifråga fick av många skulden för detta. Han hotades och blev portad på diverse härbärgen pga. ”hotbilden”. Han fick sitt liv mer eller mindre förstört (hans egna ord).

Men det är Brukarföreningen som ägnar sig åt personangrepp?

Information om anmälningarna (som f.ö. haglade in mot Bankel efter det inslaget) och utgången av dessa har bl.a. offentliggjorts av ABC själva.

Jag vet att det bland mina medpatienter finns de som mailat henne och försökt få henne att förstå vilken oro hon skapar. Dessa vinklade moralistiska reportage som hon producerar riskerar att ligga som grund då populistiska och okunniga politiker sedan gör sina utspel. Människor som tack var metadon/buprenorfin fått sina liv tillbaka måste leva i rädsla för att förutsättningarna försämras så att de inte längre kan sköta sitt arbete med anledning av krav på tätare mottagningsbesök. Det nya liv som man har lyckats bygga upp kan ryckas ifrån en pga. illvillig och okunnig journalistik.

Jag inbillar mig inte att Peter Roth och vi någonsin ska vara överens i sak. Men det vore ju önskvärt att han åtminstone inte lade ord i munnen på oss.

Christina Paulsrud

Sthlms Brukarförening/ordf

Jag ska berätta lite om hur jäkla komplicerat det kan vara att försöka behålla ens körkort samtidigt som man har substitutionsbehandling.

Jag är patient på substitutionsmottagningen i Göteborg, sedan starten 2004. Jag tog körkort 2006, och fick föreläggande från transportstyrelsen, att inkomma med läkarintyg.

Detta för att kunna styrka att jag var drogfri, och att jag skötte min behandling. Intygen skulle i början inkomma en gång om året, sedan vart det vartannat år. Detta löpte på, smärtfritt.

Nu var det dags för ett nytt intyg 2013. Året innan så ändrar man urinprovsrutinerna på mottagningen, vilket resulterar i att jag inte har lämnat något prov på ett år. Jag ifrågasatte detta flera gånger under året, eftersom jag skulle lämna in ett nytt intyg. Svaret var, att jag inte skulle tala om för dom, att jag ska lämna urinprov.

Jag får en tid för att träffa läkaren på mottagningen, som jag tycker borde vara överläkaren, men som visade sig vara en underläkare i at-tjänst. Hon hade aldrig tidigare skrivit ett sådant intyg som jag behövde.

Vi sätter oss ner, läkaren talar direkt om för mig att hon inte kan skriva i intyget, att min drogfrihet kan styrkas, på grund utav att jag inte har lämnat några urinprover på ett år!! Jag försöker förklara för henne, att så kan man inte skriva i ett intyg, om jag ska få behålla mitt körkort. Det låter som om jag inte sköter min behandling.

Vi kommer ingenstans i diskussionen, så samtalet avslutas med att, jag ber henne att inte skriva detta i intyget, och att jag vill läsa det, innan det ska skickas till transportstyrelsen. Någon vecka senare, så får jag en kopia på intyget, utav min kontaktperson på mottagningen. Intyget är skrivet utav underläkaren, men attesterat utav överläkaren. Jag läser intyget och ser att läkaren har satt kryss på fel ställen och vissa uppgifter stämmer inte, jag påpekar detta och ber om att det ska rättas till, innan det skickas in till transportstyrelsen.

Det går en tid, och jag får åter igen, en kopia på ett intyg. Nu är det helt plötsligt överläkaren själv som har skrivit ett helt nytt intyg. Hon börjar med att skriva, att hon har träffat mig en gång, i försättsbladet. (Jag vet inte vem hon är, och har aldrig träffat henne).

I intygsdelen skriver hon, när jag gick med i behandlingen och att jag håller på att avsluta den, på eget bevåg. (Jag trappar ur mig på egen begäran, med mottagningens samtycke) hon fortsätter med att, jag hämtar min medicin och sköter mina besök, utan anmärkning. Nu skriver hon att, jag inte har lämnat varken u-tox eller leverstatus på ett år, på min begäran. (Jag har inte fått lämna några prover, fast jag begärt detta) Hon avslutar den delen i intyget med att, hon har haft svårt att förklara för mig att det är ett lagligt krav att lämna verifierade u-tox och blodprov, för att en specialistläkare ska kunna utfärda intyget. (Som sagt, jag har aldrig träffat henne).

Nu skriver hon vidare i intyget att, jag periodvis lidit utav lättare psykiatrisk sjukdom, under tiden i behandling, och fått farmakologisk hjälp för detta. (Jag har ingen diagnos och har ingen medicinering för detta) Jag ska ej heller vilja ge denna information till Transportstyrelsen. Därför kan undertecknad bara styrka att, jag inte lider av allvarlig psykisk störning. Hon avslutar med att skriva att, jag har svårt för att acceptera att läkaren är skyldig att ge rätt information, och att jag tydligt uttrycker att jag i framtiden inte vill lämna prover i all evighet. (Detta ska jag alltså ha sagt till en människa jag aldrig träffat).

Jag säger till min kontaktperson att, hon måste ju antingen vara galen, eller ha tagit fel på person, och att detta intyg inte får skickas iväg. Han ska framföra detta. Jag får en vecka senare veta att, hon skiter fullständigt i vad jag tycker och kommer att skicka iväg intyget till transportstyrelsen, och för detta ska jag betala 1175 kr, punkt slut.

Detta blir början på en lång resa, där jag först får ett beslut från transportstyrelsen om att, jag nu ska börja om från början med att lämna tätare intyg, plus intyg om att jag är psykiskt frisk, annars blir jag av med mitt körkort. Jag anmäler, läkaren och avdelningen till IVO, socialstyrelsen, och patientnämnden. Det går även iväg en anmälan till LÖF. Jag får till slut chefsöverläkaren att revidera intyget skrivet utav överläkaren, och han i sin tur skriver ett nytt intyg till transportstyrelsen. Dom tar bort föreskrifterna om det psykiatriska intyget, och sätter två år mellan kommande intyg. Vad hände med överläkaren? Jo, hon sjukskrevs först lite snyggt, för att sedan förflyttas till ett annat län. Jag behövde aldrig betala 1175 kr, det togs bort ur faktureringen, efter mycket om och men.

Jag skrev ett långt brev till verksamhetschefen här i Göteborg, och berättade för honom, om hur jävla kränkt jag kände mig, och frågade honom om hur det är möjligt att en sådan här sak kan och får hända? Han har i dags datum inte svarat. Han har haft 7 månader på sig. Jag har inte fått någon vettig förklaring på, varför läkaren gjorde som hon gjorde, och varför alla som såg vad som höll på att hända, inte gjorde någonting, utan bara lät det hända. Det fanns hur många varningsklockor som helst.

Jag själv är helt övertygad om att läkaren skulle sätta mig på plats, för att jag påpekade felen i det första intyget.

Mvh

Micke

Nu är det dags att politikerna och sjukvården agerar för att rädda våra kamraters liv.

Webbsajten Naloxon.nu finns till för sprida information om läkemedlet Naloxon som snabbt vänder en opiat- och/eller opioidöverdos.

En billig och ofarlig substans som är raka motsatsen till allt vad opiater är och gör.

Det finns också en Facebooksida där vi kommer samla information för nyfikna.

Hjälp till att sprida sajten på sociala medier.

Detta är en lång ful historia hur jag som då 2012 glömde bort att ensam är svag och som sjuk ombud för två som behövde stöd både här och var, hämnas doktorn på mig via min familj.

Återkommer till denna fula historia igen.

 Tydlighet.

-Slutar bums upp som sjuk föra min, och min man vill ha kvar dig Berne, Kicki som stöd, ombud framöver, bakåt.samma gäller mig.

Ber om den hjälp som erbjudits som att inte som oförmögen, svårt kommunikation föra en talan jag är sjuk för. Ombud, tips, medling är utmärkt stöd BRF kan ge.

Tack för att ni är den Brukarrörelse som gör skillnad idag. Vill ge rådet att ej slåss ensam, sjuk. 2012 gjorde jag misstaget att ej be om hjälp från brukarrörelsen. Jag miste vård efter 12 år, min älskade som skött sig blev  bestraffad pga av mig, idag hade vi ej godtagit de lagbrott som skedde men ej klarat av att bemöta dem. En uppgörelse hade varit omöjlig Att 2012 ensam,ha en smutsig fight med psykiatriker BC, men sjuk och varken kry nog eller likt många jag sett göra liknande  misstag, behöver hjälp att reda ut utöver hälsa.

Dumt nog högt pris pga av mig och från BC etikbrott blev den omsorg stjälp då jag utan backup var körd. Illa att ha avancerad konflikter med underhållsbehandling.

Råd från mig be om hjälp då dessa konflikter blir infekterade från två håll. Be om hjälp från dem som kan. Ring BRF och be om Hjälp.  Min man som fick grov felbehandling 2012 egna ombud, trots att han var skötsam men som ombud fick han allt som gick tyvärr. Etiskt oförsvarbart, lögner och jäv, värre än så. Be om hjälp från brukarrörelsen.

Att 2012 ensam, smutsig fight med psykiatriker BCS, men sjuk och varken kry nog eller likt många jag sett göra liknande  misstag, behöver hjälp att reda ut. Dumt nog pga av mig och stor dos etikbrott blev den omsorg stjälp då min jag gjort utann backup av Brukarorg. Ha avancerad konflikter med underhållsbehandling leder lett till missförstånd. t som ej får ske,det som dessutom sker utan att följa riktlinjer, lagarm etik, moral,det dom dessutom inte ens håller minsta lilla sanning. När jag ser min man få sämsta vård i glömska eller varför kanske inte ens är viktigt. Doktorn som ej får till varken god vård, etisk vård, han har glömt det viktiga hans sjukskrivna chef visste, varför patienten mår skit. Det jag inte tänker göra om igen då mot all vilja, goda intentioner är jag inte bra ombud mina vägnar eller min man, tvärtom.När det som aldrig få ske sker.

 som dessutom sker utan att följa riktlinjer, lagarm etik, moral,det dom dessutom inte ens håller minsta lilla sanning. När jag ser min man få sämsta vård i glömska eller varför kanske inte ens är viktigt. Doktorn som ej får till varken god vård, etisk vård, han har glömt det viktiga hans sjukskrivna chef visste, varför patienten mår skit. Det jag inte tänker göra om igen då mot all vilja, goda intentioner är jag inte bra ombud mina vägnar eller min man.

TACK♥

E och Rave in Madchester.

Vet inte om ni minns gruopen Happy Mondays,ki
de var med under Madchester och deras dansare stod för allt
jag önskade få uppleva inom musik.

Att ryktet gick att Bes dansade för E och ej fick annat än droger för sin dans låter jag okunnigt vara osagt.
Hur som helst verksr livet leva gott idag med den person som ung stod för allt med droger jag ansåg var tuff.

Idag ser jag snarare förmågan att våga vara med eller förebilder som är sakkunniga, producent, musiker där alla får betalt i gruppen.

Att Pete Doerty både kan vara produktiv, geni och drogad ger glädje att man inte likt förr är det ena eller andra. En personlighet.

Love & Solidarity
AS

Föreläsning av psykologiprofessorn Carl Hart (Columbia University) på TEDMED2014, som är en Ted Talk med fokus på sjuk- och hälsovård.

Harts föreläsning handlar om hans beroendeforskning och om de många myter som lever vidare i den här frågan.